Sociala medier ljus i mörkret
”Att leva är att förlora terräng”
Orden är Göran Greiders, i en debatt på ABF i Göteborg om medias politisering som hölls under gårdagskvällen med mig och Lena Mellin från Aftonbladet som övriga deltagare.
Tyvärr var det också en ganska pessimistisk syn på arbetarrörelsens och vänsterns framtid inom media som småningom utmejslades under samtalets gång.
Och visst är det mycket som känns fel.
• Dreven mot Juholt och Sahlin var uppenbart kraftigt vinklade och värre än vad vi tidigare upplevt.
• Enorma resurser som från borgerligt håll läggs på PR-byråer och tankesmedjor är ett annan dystert faktum. Det tappra arbete som utförs på arbetarrörelsens få tankesmedjor i all ära, men resursmässigt är det som att jämföra en vd-lön inom näringslivets toppskikt med en industriarbetarlön (vilket ju är i förhållandet 46 mot 1 som vi nyligen kunde läsa i före detta LO-Tidningen).
Men den viktigaste faktorn är nog ändå ägandet. Det rena raka ägandet av media har en kraftig borgerlig övervikt och det är farligt att undervärdera detta ägande.
Ägandet i sig har en homogeniserande inverkan på det som skrivs. Det utkristalliseras en allmän koncensus kring vad som är rätt och vad som är fel när det gäller politiska reformer och förslag. Medvetet eller omedvetet faller journalisterna in i den allmänna uppfattningen bland kolleger, en uppfattning som färgas av det styrkeförhållande som råder när ägandet koncentreras.
Som Lena Mellin hävdade skrivs många bra artiklar om enskildheter, enskilda människoöden och enskilda beskrivningar och reportage, men de kopplas inte till helheten. Det som saknas är en övergripande beskrivning av orsak och verkan.
I och för sig, skulle man förlita sig på de strömningar och åsikter som kom till uttryck hos åhörarna under gårdagens debatt kunde man tro att den borgerliga propagandan misslyckats.
Frågor som sänkningen av a-kassan, hur sjuka blir utförsäkrade och bedöms ha arbetsförmåga kvar trots svår sjukdom var helt uppenbart frågor som berörde publiken.
Där behövs en större spridning av beskrivningar om hur det är och hur det skulle kunna vara.
Och faktiskt är det just det medium där detta skrivs som kan bli humanismens räddning.
Sociala medier ökar kraftigt och har snart möjligheten att nå ut till det stora flertalet människor.
Men visst, ganska ofta får man den krypande känsla av olust som Göran Greider sammanfattade i omdömet att vi tvingas ”bejaka pessimismen”, men sociala medier, nätet och olika debattsajter, har ändå framtiden för sig. För att sprida en bra artikel behöver ingen längre starta en tidning eller trycka upp flygblad. Det räcker med att trycka på ”dela”.
Det krävs struktur och samarbete. Men visst går det.