Lågavlönade, lågutbildade och kvinnor i största allmänhet är inte bara lågavlönade, lågutbildade och kvinnor.

De har också en fobi mot sociala medier och kan inte använda Facebook utan att känna sig beroende och utnyttjade och helt enkelt må dåligt.

Det påstår åtminstone den ”jättestora” undersökning om folks Facebookvanor som presenterades brett i media i går.

Men hur vetenskaplig är egentligen studien?

Varför just lågavlönade, lågutbildade och kvinnor känner sig så illa till mods framgår inte riktigt, och över hela presentationen verkar ligga ett antagande att det alltid är lågavlönade, lågutbildade och kvinnor som mår allra sämst.

Och det är ett farligt antagande.

Att vara lågutbildad, lågavlönad och dessutom kvinna har förvisso negativa aspekter. Det gäller i lönesättning, statens omfördelning av resurser och i de flesta maktpositioner och maktfrågor i samhället.

Men på vad sätt inverkar kön och inkomst när det gäller att må dåligt av Facebook, och hur samverkar dessa faktorer?

Det känns inte särskilt förvånande att hela undersökningen nu ifrågasätts efter att Brit Stakson, mediestrateg med sociala medier som affärsområde, känt sig trampad på tårna och kallat studien ovetenskaplig.

Sant är också att hela undersökningen har startat som ett ”öppet event” på just Facebook.

Forskarna bakom studien, doktorander i psykologi, har bjudit in Facebook-användare att svara med egna funderingar kring Facebook.

”Du postar dina funderingar och teorier på gruppens vägg”, skriver de på sin hemsida som fortfarande ligger uppe.

Hur forskarna därefter arbetar beskriver de så här:

”Vi väljer ut de mest intressanta, skickar ut enkäten och sammanställer resultaten! Se till att bjuda in dina vänner – ju fler som svarar desto intressantare blir det!

Med en annan ansats och med ett annat urval skulle doktoranderna alltså troligen kunna dra slutsatsen att Facebook får högutbildade att må dåligt, speciellt om de är män.

Vi lever i ett samhällsklimat där forskning alltmer blir en handelsvara.

Det är inte längre ovanligt att forskning kommer till olika slutsatser beroende på om dessa är framtagna på en oberoende institution eller på en tankesmedja som till exempel bekostas av Svenskt Näringsliv.

Då är det mycket viktigt att dra en skarp linje mellan utvalda nedslag bland folk som skickat in ”intressanta” svar, vilket inte ger någon som helst vetenskaplig tillförlitlighet, och svaren från ett slumpmässigt urval i strikt statistisk mening.

Det krävs naturligtvis mycket mer, till exempel att inte ge ledande frågor, vilket är ett speciellt knep i många undersökningar där resultatet är beställt redan innan studien drar igång.

Än så länge säger alltså den nya Facebook-studien mer om doktorandernas fördomar mot lågavlönade, lågutbildade och kvinnor än om hur folk mår av att använda Facebook.