– Vi och Arbetsförmedlingen har olika syn på vem som kan arbeta, säger Marlene Larsson och Madelene Lindqvist. Vi på Försäkringskassan gör en medicinsk bedömning, de ser på arbetsmarknaden. Den skillnaden minskar inte med det nya bedömningsverktyget.

Foto: erik åström

– Vi och Arbetsförmedlingen har olika syn på vem som kan arbeta, säger Marlene Larsson och Madelene Lindqvist. Vi på Försäkringskassan gör en medicinsk bedömning, de ser på arbetsmarknaden. Den skillnaden minskar inte med det nya bedömningsverktyget.

– Besluten blir säkrare och mer likformiga, säger Marlene Larsson och Madelene Lindqvist, som har prövat Försäkringskassans nya metod att avgöra vem som har rätt till sjukpenning.
Försäkringskassans kontor i Umeå ser ut som det gör i de flesta städer: en brun stenbunker. Ingången från Skolgatan är lite svår att hitta, trots att byggnaden ligger mitt i centrum.
Här, och på ytterligare tre kontor i landet, har handläggarna prövat ett nytt verktyg för att bestämma vem som är för sjuk för att jobba – och vem som, trots problem med hälsan, måste försörja sig själv.
– Om fler eller färre får sjukpenning? Det går inte att svara på, säger Marlene Larsson, en av de fem handläggare som prövade verktyget hösten 2011. Underlaget är för litet, totalt har vi bedömt 16 försäkrade med hjälp av det nya verktyget.
– Men beslutet blir lättare att förklara, säger kollegan Madelene Lindqvist. Också den som får sin sjukpenning indragen kan förstå det: ”Även om jag är sjuk finns det faktiskt saker jag kan göra.”

Den nya metoden tar nämligen fasta på människors förmåga snarare än deras problem. Första steget är att den försäkrade fyller i ett formulär om vad hon själv anser sig kunna. Sedan undersöks hon av en särskilt utbildad bedömningsläkare.
– Det tar ofta en timme, och är ett jättebra tillfälle för läkaren att se om de svar den försäkrade har givit i formuläret stämmer, säger Madelene Lindqvist. Har hon sagt att hon inte kan sitta långa stunder märks ju det.
Den sjuka får berätta hur en dag kan se ut, om hon klarar sin hygien och vad hon brukar göra. Läkaren går igenom vad som fungerar trots olika funktionshinder (det blir en så kallad förmågeprofil) och bedömer de ”medicinska förutsättningarna för arbete”.
– Det är mycket ord, säger Marlene Larsson. Men när vi får allt på pränt från läkaren är det ändå begripligt.

Med bedömningsläkarens utlåtande och tidigare läkarintyg i handen är det så dags för Marlene Larsson och Madelene Lindqvist att fatta beslut. Har personen förmåga nog för något arbete på den reguljära arbetsmarknaden – eller har hon rätt till sjukpenning?
Det är en svår fråga, bland annat därför att arbete på den ”reguljära arbetsmarknaden” inte är klart definierat. Hur begreppet uppfattas har varierat mellan olika handläggare på Försäkringskassan, och mellan de olika domstolar som har försökt ta ställning.
Det kommer det att göra även i fortsättningen, enligt handläggarna i Umeå, men som vägledning får de nu en lista som beskriver vad olika yrken på den reguljära arbetsmarknaden kräver. Kraven uttrycks med samma begrepp som den försäkrades förmågeprofil. På så sätt kan individens förmåga matchas mot vad olika yrken kräver.
– Men förmågeprofilen är aldrig ensam grund för vårt beslut, säger Marlene Larsson. Den är ett hjälpmedel.
– I slutet av läkarutlåtandet får den försäkrade ge sin egen syn på sina möjligheter att arbeta. Den kommer fram tydligare med det nya verktyget, anser Madelene Lindqvist.

Handläggarna i Umeå betonar hur viktig bedömningsläkaren är. Det måste vara rätt person – någon som verkligen kan förklara sina bedömningar.
Marlene Larsson och Madelene Lindqvist är medvetna om att det nya verktyget skulle kunna användas fyrkantigt, så att förmågeprofilen jämförs mekaniskt med listan över vad olika yrken kräver. Under samtalet med LO-Tidningen tvekar de att lämna ut listan.
– Den är kontroversiell, säger Marlene Larsson. Och den är fortfarande inte färdigutvecklad.
– Det är fortfarande en individuell bedömning vi gör. Allt kan inte fångas in i ett formulär.