De senaste helgerna har det förekommit demonstrationer mot det så kallade Acta-avtalet på olika håll i Sverige. Demonstrationerna har varit små, och deltagarna har mest tillhört Piratpartiet och liknande organisationer.

Av rapporteringen har man kunnat få intrycket att Acta-avtalet bara handlar om att begränsa nedladdning från nätet. Så är det dock inte. I stället är avtalet ett av flera exempel på hur principer, som påstås vara självklara i ett demokratiskt samhälle, inskränks.

Acta är ett multinationellt handelsavtal, som syftar till att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering, och som Sverige och 22 andra länder skrev under för några veckor sedan. Till skillnad från nästan all annan reglering av upphovsrätt och patenträtt, innehåller det knappt några hänsyn alls till yttrandefriheten, eller till några andra friheter.

Marknadens frihet är faktiskt en av dem som hotas av Acta-avtalet. Regler om patenträtt kan leda till att billiga hivläkemedel blir en bristvara i Afrika. Läkare utan gränser varnar för att både produktion och import av legalt kopierade läkemedel med bra kvalitet kan komma att stoppas. Acta-avtalet ger möjlighet till utökade tullkontroller, där läkemedel kan tas i beslag så fort det finns en misstanke om patentintrång. En anklagelse för kränkning av patenträtten kan vara tillräcklig för att man ska tvingas sluta tillverka en medicin ända tills tvisten är avslutad, vilket kan ta flera år.

När det gäller yttrandefriheten är det samma problem; upphovsrätten ges orimligt starkt skydd, och yttrandefriheten i princip inget alls. Oskyldiga och helt triviala kränkningar av upphovsrätten kan ses som kriminell verksamhet även om ”nyttan” av intrånget bara är ”indirekt”. Formuleringarna är alldeles för vaga för att användas i straffrättsliga sammanhang, vilket en rad experter har påpekat.

Dessutom ska inskränkningar av yttrandefriheten egentligen – enligt internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter – alltid kunna motiveras som proportionerliga i förhållande till sitt syfte. Ingen har hävdat att det ens skulle vara möjligt att motivera Acta-avtalets upphovsrättsregler på det sättet.

Acta-avtalet behöver knappt påverka svensk lag, hävdade justitieminister Beatrice Ask i en riksdagsdebatt i förra veckan. Avtalet innehåller nämligen bara minimiregler, och Sverige måste inte införa en viss typ av regel bara för att avtalet tillåter det. Det är ännu inte utrett om den bedömningen stämmer. Men även om den gör det, är det ingen ursäkt för att skriva under ett avtal som överhuvudtaget ger möjligheten att sätta yttrandefriheten ur spel. Eller att hindra en fungerande marknad för mediciner.

Hanna Pettersson