Jag kan inte annat än att tycka synd om honom.

Mannen som sitter några säten framför mig på planet.

Han ser trött ut. Blek och sliten efter en hård natt.

Han har hjärtproblem, jag vet det.

En gång för drygt ett halvår sedan blev det för mycket. Alla krav, alla måsten och en omgivning som tjatade om pengar.

Det gick inte längre. Han lades in akut på sjukhus för att hjärtat skulle få vila ett tag. 
Men det måste erkännas att han nog själv har en skuld till det hela. Någon atlet är han inte direkt. Skulle gissa att matchvikten ligger kring 120 kilo. Och svettas och vevar med armarna gör han. Mannen några säten framför mig som just nu lutar sitt huvud tungt med sätet och ser ut att ha somnat.

Han är inte riktigt som andra. Då han vill något så tvingar han inte sin vilja igenom mot en eller två personer – utan elva miljoner. Älskad är han knappast.

Jag undrar om mannen som nu sover i en flygplansstol vågar gå ensam ute på gatorna i sin stad.

Förmodligen inte.

Hans hårda svångrem applåderas av bankirerna i norr. Det är den enda vägen, säger de.

Men hos dem som tvingas sova på gatan i hans land så möter sådana argument liten förståelse.

Jag kikar genom gardinerna till business class och ser att han nu fått en kudde. Det måste ha varit en hård natt i Bryssel. Jag vet att han satt uppe länge och snackade med den holländaren Jan Kees de Jager, fransmannen François Baroin och tysken Wolfgang Schäuble och ett helt till gäng med finansministrar.

Så det är inte konstigt att han sover, den grekiska finansministern Evangelos Venizelos. Om en timme är han tillbaka i Aten igen. Där ska han förklara för sina landsmän att svångremmen behöver dras åt ytterligare.

När han vaknat försöker jag prata med honom. Blir stoppad men skickar in en lapp till honom. En vänlig säkerhetsvakt förklarar att det inte går att göra någon intervju just nu.

Jag står på mig, argumenterar.

En annan man reser sig upp och går med bestämda steg mot mig.

– Det går inte. Han är väldigt trött, säger han vasst.

No shit, tänker jag och går och sätter mig igen.