Så kom äntligen ett första tydligare besked om hur Socialdemokraterna ser på vinstuttag av skattefinansierad välfärd.

Och trots att budskapet är tydligt om att Socialdemokraterna ska arbeta vidare med frågan så är dagens förslag överraskande långtgående.
Förslaget innebär att kommuner och landsting ska få rätt att säga nej till vinstdrivande företag vid upphandlingar.

Genom en lagändring ska kommuner och landsting kunna begränsa de privata företag som får lägga anbud till att bara gälla non-profitföretag, som stiftelser, kooperativ med flera.

Med tanke på den beslutsvånda som Socialdemokraterna uppvisar i frågan är förslaget överraskande konkret, för att inte säga utmärkt som ett första steg.

Intentionen är god, även om Jämtin och de kommunalråd hon hade med sig vid fredagens presentation av förslaget, Ilmar Reepalu från Malmö och Anneli Hulthén från Göteborg, än så länge endast angivit ramarna för förslaget.

De två lagar som berörs, lagen om valfrihet och lagen om offentlig upphandling, ska enligt förslaget också ändras i linje med de satsningar på ”vita jobb” som nu pågår i Malmö och som LO-facken tidigare drivit både i Stockholm och Göteborg.

Det vill säga att kommuner och landsting förutom att kunna välja bort vinstdrivande företag också ska kunna ställa krav på kollektivavtal. (Eller möjligtvis med den kryptiska formuleringen ”kollektivavtalsliknande förhållanden” som vårt medlemskap i EU tvingar oss till att använda).

Kommuner ska också kunna ställa krav på meddelarfrihet så att personalen inte ska tvingas hålla tyst om missförhållanden och krav på att företag inte skapar skattemässiga konstruktioner som gör att de kan föra ut obeskattade pengar.

Mycket välkommet är också förslaget att kommuner ska kunna ställa sociala och miljömässig krav.

Bland annat ska en kommun kunna kräva att ett visst antal långtidsarbetslösa anställs av de vinnande företagen, eller att företagen tillhandahåller ett visst antal lärlingsplatser, eller anställer personer med funktionsnedsättning.

Det Socialdemokratiska förslaget är också bra i den mening att de försvarar valfriheten utan att dra likhetstecken mellan valfrihet och att företagen ska kunna föra ut pengar till Caymanöarna.

Stiftelser, kooperativ och andra idébaserade icke vinstdrivna företag erbjuder en betydligt större valfrihet och mångfald än ett riskkapitalbolag som äger en kedja vårdinrättningar.

Sammantaget innebär de socialdemokratiska förslagen en mycket långtgående styrning av hur skattemedel används och för med sig klara möjligheter att stoppa vinstdrivande företag att föra ut skattebetalarnas pengar till golfbanor i skatteparadis.

Eller, de möjliggör åtminstone detta. I de kommuner och landsting som vill ha en styrning.

Och här kommer möjligtvis förslagets baksida:

Medan alliansens ambition genom diverse lagändringar har varit att tvinga kommuner och landsting att inordna sig i dagens system, så vill Socialdemokraterna luta sig mot det kommunala självbestämmandet.

Varje kommun ska själv få bestämma. Den lokala eller regionala politiska majoriteten avgör.

Kvar finns det faktum att utförsäljningar och miljardvinster av skattepengar alltså ska kunna fortgå föras ut i en kommun och stoppas i en annan.

Driften av St Görans akutsjukhus som just nu upphandlas i det borgerligt styrda Stockholm skulle alltså få fortgå även med Socialdemokraternas förslag.

Upphandlingen av St Göran innebär en affär på 15–20 miljarder kronor, varenda krona skattemedel.

Socialdemokraterna vill visserligen att större krav på ansvar ska kunna ställas i efterskott på de politiker som beslutar om upphandlingen, men frågan är om inte större krav bör ställas på nationell nivå om hur de skatter vi alla betalar för vård, skola och omsorg används.

I vilket fall är detta ett överraskande bra förslag.

Det blir intressant att följa den fortsatta debatten inom Socialdemokratin, som förhoppningsvis mynnar ut i ståndpunkten att alla pengar som betalas in i skatt för att gå till vård, skola och omsorg, också ska gå till vård, skola och omsorg och ingenting annat.