Institutet gnyr, men löneutrymmet består
I sin årsrapport lade Medlingsinstitutet i veckan sordin över de avtal som snart ska slutas.
Det var dock väntat.
Medlingsinstitutet har i uppdrag att utgå från de avtal som sluts inom industrin när de bedömer vad som är en ansvarsfull lönebildning.
Enligt Medlingsinstitutet kan kommande avtal därmed inte få överstiga industrins redan slutna avtal på 2,6 procent på årsbasis, inte ens om dessa 2,6 procent läggs ut på annat sätt än genom lönehöjningar.
Tyvärr är verkligheten inte så enkel.
En rad faktorer och historiska skeenden kommer att spela in när Handels, Kommunal och flera tjänstemannaförbund nu sätter sig vid förhandlingsborden, vare sig Medlingsinstitutet kunnat räkna med dem eller inte.
Det är dock välgörande att Medlingsinstitutet anser att industrins avtal ligger i nivå med löneutvecklingen hos våra konkurrentländer och alltså är förenliga med en ansvarsfull lönebildning.
Andra rapporter, bland annat en genomgång av de förmodade löneökningarna under 2012 i 40 länder från Revisionsföretaget Grant Thornton, placerar Sverige i ett högre hägn, och lönekraven påstås därför vara oansvariga.
Det märkliga är att ländernas löneökningar i dessa jämförelser listas till inflationen men utan någon som helst koppling till förändringar i produktiviteten.
Den främsta faktorn som avgör löneutrymmet saknas därmed.
Men i Sverige har produktivitetsökningen kunnat upprätthållas, och de svenska löneförhandlingarna är långt ifrån avslutade.