Johanna Kronlid möter Björn Wahlroos.

Foto: Henrik Montgomery

Höjda räntor, färre anställda och fler kunder som lånar ligger bakom det starka resultat för förra året som Nordea redovisade i veckan. Styrelsens ordförande Björn Wahlroos gillar bonusar till de högsta cheferna – men inte fringisar som lägenheter för många miljoner.

Får vem som helst kalla dig Nalle?

– Ja, jag lystrar inte till Björn. I 15-årsåldern var vi fyra Björn så någon var tvungen att byta. Jag blev Nalle.

Den där lägenhetsaffären i höstas: Nordeas vd, Christian Clausen, hade fått en ny lägenhet för 22 miljoner. Vad menade du egentligen när du sa att han borde ha fått fler lägenheter?

– Så sa jag inte. Ordagrant sa jag: Jag skulle gärna ha höjt hans lön så han kunde köpa flera lägenheter. Egentligen skulle jag sagt ”egen lägenhet”. Hela poängen är att jag tycker illa om fringisar. I Finland tycker vi så här: Här är din lön och om du mot allt förnuft vill köra en Ferrari så kör en Ferrari. Det är fånigt att ha direktörsavtal skrivna med en bostadsförmån i sig.

– Men nu har Christian ett vd-avtal, som jag inte varit med och förhandlat fram, som innehöll en bostadsförmån. Det är också viktigt att understryka att han inte har fått någon lägenhet – den är bankens och han får bo i den.

I november tog LO tog ett beslut att påverka staten att, som ägare i Nordea, agera mot höga ersättningar och bonusar. Har du märkt något av det?

– Det är inte ägarna som bär ansvar för att driva aktiebolag. Aktiebolagslagen stipulerar att ansvaret faller på bolagets styrelse. Därför är det styrelsen som beslutar om ledningens löner och ersättningar.

– Visserligen har ni en bestämmelse i Sverige, som inte finns i Finland, som säger att bolagsstämman ska behandla ett dokument om riktlinjer för ersättning.

Men då kan staten, som en av Nordeas ägare, styra över er till de riktlinjer som statliga bolag har när det gäller bonusar?

– Om Sampo (finskt försäkringsbolag), som är en större delägare, skulle besluta sig för att styra in banken på kompensation som den tycker är bra, tycker du då att Nordea automatiskt måste lyda?

Ja, kanske?

– Jag måste säga att ni i Sverige har en egendomlig uppfattning, som ni ärvt från er industriella historia, om att det finns nyckelägare.

Typ Wallenberg bestämmer allt?

– Nu sa jag inte Wallenberg, jag syftar inte på familjen Wallenberg, utan en industriell tradition, annorlunda än vad vi är vana vid. Jag har karaktäriserat mig själv som en bolagsrättslig fundamentalist – och med det menar jag att jag faktiskt vill lyda aktiebolagslagen. Särskilt vill jag behandla alla aktieägare jämlikt.

– Det speciella med den lagen är att ett enormt ansvar faller på en bolagsstyrelse som har mycket stor makt, men också kan ställas till svars för sina misstag.

Känner du av kulturkrockar när du jobbar i Sverige?

– Inte så mycket. Jag är ju finlanssvensk så jag står någonstans i Ålands hav med mina rötter. Jag känner kulturkrockar med mina finska bröder också.

Bankväsendet är ju en förtroendebransch, har du förståelse för att småspararna blir upprörda över höga bonusar och ersättningar samtidigt som bolåneräntor ligger kvar på höga nivåer?

– Jo och nej. Så som det presenteras för dem så förstår jag det. Men sedan om jag försöker tänka efter vad det gäller så har diskussionen om bonusar startat i USA eller England med att handlare på finansmarknaden fick 100 miljoner dollar i bonus. Det skapade ett farligt incitament att ta stora risker. Affären lönade sig för handlaren även om den senare gick åt skogen.

– Men här i Sverige talar vi om summor som – även om de presenteras på ett kvällstidningsmässigt sätt – är betydligt mindre än de som den här diskussionen startade utifrån.

– De kompensationsnivåer ni har här i Sverige är låga jämfört med vad jag är van vid i Helsingfors. Jag är styrelseordförande i två andra stora bolag och båda de bolagens direktörer tjänar dubbelt så mycket som Christian tjänar.

Men varför bonusar? Kan inte vd göra ett bra jobb ändå?

– Jo och nej. Det beror på hur du tänker på det här med bonusar. Vd får en helhetslön med grundlön och bonus för att uppnå de mål vi har ställt upp för honom och om han inte har uppnått målen får jag sänka hans lön, dra av det du kallar bonus – men som jag kallar en del av helhetslönen.

Det finns forskning, bland annat sammanställd av Sven-Erik Sjöstrand, professor vid Handelshögskolan, om ett bristande samband mellan bonusar och resultat?

– Om du tillåter mig att förhålla mig lite skeptisk till det resultatet, min livserfarenhet säger en annan sak. Jag tror att människor svarar på incitament.

– Det är ju samma sak med dina läsare, på fabriksgolvet och på kontoret, det finns provisioner och ackord. Det finns inte så många helt fasta löner i vårt samhälle.

Det pågår en diskussion inom EU om en så kallad Tobinskatt, det vill säga skatt på finansiella transaktioner. Ska en sådan införas?

– Rena vansinnet. Tobin kastade ut en lös tanke om en skatt på handel i början av 70-talet och då gällde det bara valutahandeln, som då var reglerad enligt Bretton Woods-avtalet.

– Tobin är en betydande ekonom och man ska inte smutsa ner hans namn genom att blanda in honom i de här idéerna.

– Tänk dig två angränsande städer där den ena har mervärdesskatt och den andra inte. Alla rusar förstås till den andra staden för att köpa.

– I finansmarknaden är det bara att trycka på en knapp så handlar du i den regionen som inte har den där skatten. Då är det inte särskilt svårt att gissa att i det ögonblick som ett sådant här system införs, utan att det är globalt, skulle handeln flytta till de områden som inte har skatten.

Men vore det inte bra med lite grus i maskineriet på finansmarknaden? Det verkar ju som om de handlar först och tänker sen?

(Det tycker Nalle Wahlroos är en rolig fråga)

– … grus i maskineriet … men finanshandeln är ju viktig för vår existens?

– Att kasta grus där är som att kasta grus i en maskin som tar hand om vårt elnät. Vår finansmarknad är minst lika viktig som vårt elnät.

Vore det inte smart med en regel om att hålla isär affärs- och investeringsbanker, så att inte staten tvingades rädda bankerna när de har spelat fel med spararnas pengar?

– Igen jo och nej. Det fanns i USA, Glass-Steagall-regleringen, men den var olycklig för den skapade ett kringgående. Massor av affärsbanker etablerade i stället investmentbanker utanför USA.

– Den moderna motsvarigheten, ett förslag från Paul Volcker, är en inte helt dålig regel, vilket jag sagt till honom personligen.

– Den regeln innebär att sådana banker som står under federalt dispositionsskydd inte får syssla med de allra mest riskabla transaktionerna – och det har jag stor förståelse för.

Finansmarknadsminister Peter Norman har sagt att han förutsätter att bankerna inte vältrar över kostnaderna för förslaget om högre kapitaltäckningskrav på kunderna. Men det gör ni väl?

– För det första ska jag säga att de här kapitaltäckningskraven inte är fastslagna vare sig i Europa eller i Sverige. Om det sker förändringar i prisbilderna så beror det på att allas kostnader har gått upp.

– Kostnadsökningarna handlar om hela krisen. Den internationella valutamarknaden har höjt priserna enormt på de pengar som vi måste låna. Så inte är det vi som vältrar över någonting.

Liten finansordlista

Kapitaltäckning

• Den nuvarande finanskrisen inleddes 2008 med att banker världen över drabbades av stora förluster som staterna tvingades täcka med skattepengar. Det har lett till diskussioner om ett höjda krav på bankernas buffertar, kapitaltäckningen. Det vill säga att banker ska ha ett orört kapital att använda i första hand vid förluster.

Bretton Woods

• Bretton Woods var ett system som fram till 1970-talet reglerade växelkurserna för länderna inom Internationella valutafonden. Valutan bestämdes gentemot den amerikanska dollarn.

Glass-Steagall

• Glass-Steagall-regleringen gällde i USA mellan1930- och 80-talen. Regleringen innebar att affärsbanker och investmentbanker helt separerades. En affärsbank fick inte ingå i samma koncern som en bank vars huvudsyfte var att handla på värdepappersmarknaden. Detta för att hindra att bankerna spelade bort spararnas pengar.

Volcker rule

• Ett förslag döpt efter förre chefen för USA:s centralbank, Paul Volcker, som bland annat innebär restriktioner för hur bankerna får investera och handla med värdepapper.

Fakta

Nalle Wahlroos

Finansmakthavare, ordförande i Nordeastyrelsen

Familj: Hustru och två vuxna barn.

Bor: Åminne i sydvästra Finland.

Inkomst: Hög, särskilt mätt i svenska kronor.

Senast lästa bok: Sylvia Nasars Grand Pursuit.

Fritidsintressen: Historia, jakt.

Favoritekonom: Adam Smith.