Ingår du i de 13 procent av befolkningen som har depressiva personlighetsdrag? Det behöver inte alls vara ett permanent tillstånd, visar ny forskning vid Lunds universitet.

Depression är ett allvarligt hälsoproblem som drabbar miljontals människor. I sin tidigare forskning har psykologen Rachel Maddux konstaterat att behandling inte biter på alla med diagnosen depression. Nu tar hon upp frågan i sin avhandling.

Hennes hypotes har varit att de som har depressiva personlighetsdrag – de kroniska melankolikerna – är svårare att hjälpa. De här människorna känner sig även till vardags nedstämda, oroliga, de har dåligt självförtroende och är missnöjda med livet och omgivningen.

Hennes studie visar, tvärtemot vad hon hade trott, att samtalsterapi, hjälper depressiva personlighetstyper i lika hög grad som människor utan depressiv läggning.

– Det intressanta är att terapin inte bara påverkar själva depressionen, utan även den medfödda depressiva läggningen, säger Rachel Maddux.

Om effekten håller i sig eller inte kan hon inte svara på. Däremot tycker hon att studien pekar på att terapi är bra för personer med depressiv läggning.

Men huvudfrågan kvarstår: Varför fungerar antidepressiva läkemedel eller samtalsterapi för vissa men inte för andra?

– Nu vet jag att det finns hopp för personer med depressiv läggning, säger Rachel Maddux. Nästa steg blir att undersöka andra faktorer som kan påverka resultatet av behandlingen.