Partiet måste sluta tjafsa, enas och gå vidare, enligt LO-distrikten. De vill fortsätta samverkan med Socialdemokraterna även om tålamodet tryter på sina håll.
– Partiet behöver skärpa till sig om det ska vara relevant för LO:s medlemmar i framtiden, säger Maria Stenberg, ordförande för LO-distriktet i Norrbotten.

Splittringen och smutskastningen inom det socialdemokratiska partiet måste få ett slut när nästa partiledare utses anser LO-distrikten. LO-Tidningen har talat med tio av LO-distriktens tolv ordförande och de är alla trötta på turbulensen och stridigheterna i partiet.

– Vi kan inte fortsätta med splittringen som finns i dag, vi måste enas. När jag blev aktiv i partiet för 20 år sedan fanns inga höger- och vänstersossar, då fanns bara sossar, säger Hans Svedberg ordförande för LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg.

– Det ska vara högt till tak och många olika åsikter i ett parti, men det har blivit en olycklig fokusering på personer som inte gynnat politiken, säger Karin Näsmark från distriktet i Mellersta Norrland.

Hon och de övriga företrädarna för LO-distrikten tror ändå att partiet nu kan enas och gå vidare.

– Självklart, bara vi slipper knivar i ryggen och krypskytte. Alla har samma mål, säger Per Persson från Stockholm.

De tror också att LO:s facklig politiska samverkan med Socialdemokraterna har en framtid trots krisen och de tycker inte att LO ska öppna för samverkan med andra partier.

– Vi kan inte ha facklig politisk samverkan med flera partier för då faller hela idén och vi blir inte mer än en lobbyorganisation, säger Karin Näsmark.

Maria Stenberg, ordförande i Norrbotten, säger dock att partiet måste skärpa sig rejält om samverkan ska överleva.

– Facklig politisk samverkan handlar om att man kan ha konstruktiva diskussioner om politikens innehåll och som det är nu är det ju nästan hopplöst.

Även Dan Gabrielsson, ordförande i Västsverige, anser att samverkan kan vara hotad om inte Socialdemokraterna kan enas och fokusera på politiken.

– Om Socialdemokraterna ligger kvar på dagens nivåer i opinionsmätningarna kommer facklig-politisk samverkan att ifrågasättas allt mer, säger han.

Att partiet nu måste sätta politiken främst är något flera ordförande återkommer till, även om personfrågan av naturliga skäl nu åter hamnat i fokus.

Partiet behöver en ny ledare, och de flesta från LO-distrikten tycker att partistyrelsen ska utse en tillfällig ledare så snart som möjligt. Kanske redan på fredag då partistyrelsen håller möte.

– Vi måste ha en ledare fort som bara den. Vi kan inte vara ledarlösa så jag tycker att styrelsen genast ska utse en tillförordnad fram till nästa kongress, säger Conny Kristensen Gahnström från Gotland .

Hon och de flesta andra vill därför inte ha någon extra kongress i vår, utan tycker att frågan om en ny ordinarie partiledare ska få ta längre tid.

– Vi har pratat sedan Juholt valdes om att vi behöver en ny öppen process, men vi är inte klara med formerna för den. Det är viktigare att vi gör det öppet och demokratiskt den här gången än att det går snabbt, säger Majlene Ahlgren ordförande för LO-distriktet i Mellansverige.

Även Lars Nilsson ordförande för distriktet i Örebro och Värmland vill ha en öppnare process som får ta tid.

– Utgångspunkten måste vara att ta reda på vilka som vill kandidera. Vi ska välja någon som uttalat vill ha uppdraget. Det har känts märkligt tidigare när kandidaterna har varit nej-sägare, säger han.

Någon önskepartiledare har dock inte LO-distriktens ordförande. De flesta säger att det inte kan svara på frågan om vem de vill se som ny S-ledare. Men en person nämns ändå: Margot Wallström är drömkandidaten för Dan Gabrielsson i Västsverige och Majlene Ahlgren i Mellansverige.

– Hon har tryggheten som behövs. Hon kan partiet, är tydligt och populär. Det största problemet är att hon nästan blivit helgonförklarad, och det kan bli svårt att leva upp till, men jag har svårt att se att någon skulle passa bättre, säger Majlene Ahlgren.

Mats Pejer