God fortsättning på 2012.

Det ska bli riktigt spännande att se vad detta år kommer att bära med sig av uttalanden och beslut från våra makthavare.

Tänkte delge er en helt subjektiv betraktelse av hur det är att vara långtidsarbetslös, där sträckan till arbetslinjen bara blir längre och längre.

Jag är inne på mitt fjärde år som arbetslös, kan tända fyra ljus i tårtan i mars, har under denna tid sökt ett oräkneligt antal jobb och endast haft två sommarjobb.

Är nu inne i den beryktade fas 3, förlåt, det heter ju sysselsättningsfasen från nyår. Nytt begrepp på samma korkade åtgärd skapad av verklighetsfrånvända makthavare.

Vägen hit har varit lång och fylld av ilska och besvikelse, har från dag ett haft totalt elva olika handläggare på arbetsförmedlingen och deras kompletterande aktörer.

Vad har jag lärt mig? Tja, att skriva om mitt cv och personliga brev ett antal gånger för att handläggaren tyckt att det bör flyttas ett komma här eller en punkt där. Har även lärt mig att söka samma jobb på deras datorer som redan finns hemma i min. Och att närvarokontrollen är ett skämt.

Har sett deltagare som nästan mött sig själva i dörren, dessa har bara med snabba steg skrivit sitt namn i deltagarlistan och sedan gått hem igen.

Ni får gärna tycka att jag är gnällig, men det här är min verklighet och ni skulle bara veta hur det tär på psyke, humör och framför allt plånbok att vara långtidsarbetslös.

Regeringen har sänkt skatterna med ungefär 100 miljarder kronor, jobbskatteavdragen har avlöst varandra, men det enda som hänt oss arbetslösa är att utanförskapet och hopp­lösheten ökat.

Jag och förmodligen många med mig har blivit svenska mästare i att få vårt ”bidrag” att räcka till, i många fall även inte räcka till.

Vi arbetslösa har inte fått någon lättnad i vår skatt, för det är ju arbetslinjen som räknas och enligt vår statsminister så finns det släktingar och kommuner som kan hjälpa till.

Ser med spänning fram emot valrörelsen 2014 då strålkastarna tänds, valstugorna sätts upp och scenerna runt om i landet fylls av politiker på ”röstfriarstråt”.

Tänk om det kunde lagstiftas om att de löften som politikerna ger skrivs in i kontrakt och där ”kontraktsbrott” innebär indraget arvode och ett år med högsta ersättning från arbets­löshetssystemet. Jag lovar att alla till jultomtar med säck förklädda politiker skulle passa sig för att lova för mycket.

Med vänlig hälsning från en som inte är med i arbetslinjen.

”Långtidsarbetslös”