Veckans CD: Vit Päls

Rockhistorien (50-talets rock’n roll och skiffle, 60-talets popbandsvåg, 70-talets progg- och punkband, syntpop och hiphop på 80-talet) har utvecklats och förnyats mer av vilja och mod än kunnande. Bara ett par exempel: Johnny Cash-gitarristen Luther Perkins ensträngssolon och spela själv-duon Philemon Arthur & The Dung här i Sverige.

Också Vit Päls, som främst består av låtskrivaren, sångaren och musikern Carl Johan Lundgren men växer till en grupp med allt fler medlemmar, sjunger och spelar amatörismens lov. Ur låten Hello Haters: ”Ni som säger att jag sjunger falskt, ni som säger att jag är på skoj / Det här är inte fult, det här är mitt finaste…”  Lundgren diktar vardagspoesi om Malmö med omnejd och stadsdelen Möllan som hjärta. Kärleksfullt men ironiskt, så personligt – ja, privat – att det blir allmängiltigt. Genre: nånslags vispop med texter som ringlar så melodierna kränger. Eller punk som attityd (men inte som musik).

Bengt Eriksson