Alliansen och oppositionen talar helt olika språk i arbetsmarknadspolitiken. Det stod mycket klart i onsdagens partiledaredebatt.

När oppositionen påtalade den höga arbetslösheten svarade Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf med att berätta att sysselsättningen har ökat.

Men vill regeringen verkligen på allvar få ned arbetslösheten måste de överge denna konstruerade undanflykt.

Sysselsättning och arbetslöshet är nämligen två olika saker.

Den totala arbetslösheten har bitit sig fast runt 8,0 procent och ungdomsarbetslösheten är i dag över 20 procent.

Enligt statliga Konjunkturinstitutet är arbetslösheten dessutom på väg upp.

Då är det ohövligt mot dagens arbetslösa att inte ens låtsas om problemet utan i stället hänvisa till att sysselsättningen har ökat i antal personer räknat.

Att sysselsättningen har ökat beror, som alla partiledare i verkligheten vet, på att många stora ungdomskullar gått ut i arbetslivet och arbetskraften har ökat de senaste åren.

Om hälften av dem direkt får jobb så ökar sysselsättningen. Det är inget problem. Problemet är att stora delar av de övriga inte får några jobb alls.

Reinfeldts ord om att ”fler har kommit närmare arbetsmarknaden” betyder i det skenet bara att vår statsminister pratar om de alltför få nyrekryterade till arbetsmarknaden som kan få något jobb alls och vänder ryggen åt alla de nyblivna  arbetslösa han inte vill se.

När Håkan Juholt under debatten påtalade att arbetslösheten är ekonomins viktigaste siffra framstod det därför nästan som något nytt och överraskande för regeringen. Det borde det inte göra.

Att människor har jobb är grunden för hela vår ekonomi och att bekämpa arbetslösheten borde vara prio ett för varje seriöst verksam regering.

Därför var det också oacceptabelt magert med besked från regeringen Reinfeldt om hur den arbetslöshet de knappt vill kännas vid ska bekämpas.

Reinfeldts och Lööfs anförande blev i stället en retrospektiv genomgång av alliansens år vid makten, där – som sagt – det till intet förpliktigande ”sysselsättningen har ökat” och ”fler har kommit närmare arbetsmarknaden” dök upp.

Den nye partiledaren Jonas Sjöstedt förde konsekvent fram sitt Vänsterpartis nyligen stadfästa linje runt miljö och arbetsmarknad men även ett försvar för större satsningar på offentlig sektor. Den som trodde på stort bråk inom oppositionen blev dock besviken.

Fadäser då?

Nej, Håkan Juholt sa ingenting som kan slås upp som osanningar eller hårddragningar.

Reinfeldt å sin sida påstod att EU-krisen utlösts i länder som förlitat sig på vänsterpolitik. Men Italiens Berlusconi kan knappast anklagas för att vara vänster, inte heller högerregeringen i Grekland under landets stora ekonomiska genomklappning, eller högerregeringen på Island under Islands totala ekonomiska kollaps.

Men det var ju Reinfeldt och inte Juholt som kom med dessa felaktigheter, så något större avtryck i media lär de inte lämna.