Vad blir den nordkoreanske diktatorn Kim Jong Ils arv? Ett Nordkorea mer sargat än 1997, då han formellt tog över makten från sin avlidne far, är ett möjligt svar. Ett annat arv: Den stora mytbildningen kring Kim Jong Ils person.

Att det mesta av den nordkoreanska historieskrivningen bygger på sagoliknande myter är välkänt. Men också i den nyfikna omvärldens beskrivning av diktatorn är det omöjligt att veta exakt vad som är sant. Detta ligger i den nordkoreanska statens natur; ett politiskt ledarskap som gömmer sig bakom tätt hemlighetsmakeri kommer naturligen att bli föremål för myter och spekulationer. Perversa vanor, vilda fester, besinningslös alkoholkonsumtion – Kim Jong Ils personbeskrivning liknar ibland en playboy från sagornas värld.

Men det finns också andra bilder av Kim Jong Il. De vittnar om en diktator med mycket brutalitet men också en stor dos skärpa och intellekt. Troligen hade Göran Persson rätt då han slog fast att Kim Jong Il inte var ”någon nerknarkad porrknutte”.

En av de utlänningar som fått följa Kim Jong Il allra närmast heter Georgy Toloraya. Som rådgivare åt ryska politiker i frågor rörande Nord­korea fick han bland annat följa med Vladimir Putin då han besökte Pyong­yang i juli 2000.

I en artikel på webbsajten 38north.org berättar han om en man med karisma och ett stort intellekt, med god minnesförmåga och ett uppmärksamhetsfångande sätt att tala. ­Toloraya menar också att Kim Jong Il besatt god beslutsförmåga. Detta är lätt att ifrågasätta – varför är Nordkorea i så fall i ett så katastrofalt dåligt skick? – men sådana invändningar missar Kim Jong Ils mål.

För honom handlade det aldrig om att vända Nordkorea till framgång. I stället var Kims främsta mål, som Toloraya skriver, att skydda systemet, staten och den egna släktklanens makt. Nordkorea var bara hans att förvalta, inte att förändra.

Ty sådana är nordkoreanska politiker. Om dem kan sägas mycket, men de är inga visionärer. Det främsta målet är statens existens i sig – folkets välmående är sekundärt. Att makthavarna prioriterar armén före folket i resurstilldelning ligger därför helt i linje med nordkoreansk logik. I detta var Kim Jong Il mycket framgångsrik. Detta får inte glömmas bort i historieskrivningen – Kim Jong Il styrde ett fullständigt ruinerat land på ruinens brant, men var ändå framgångsrik i sin roll som nordkoreansk diktator.

Benjamin Katzeff Silberstein
Frilansskribent med Nordkorea som expertområde, bosatt i Sydkoreas huvudstad Seoul