Industrin – både fack och arbetsgivare – räknar med att deras avtal ska bilda norm för resten. Men det finns skillnader mellan deras uppgörelser – och LO-Tidningen har länkar till avtalstexterna.

Livs lägstalöner höjs lika mycket som de utgående lönerna. Det betyder att livsmedelsarbetare som ligger på lägstalönen får en löneökning med 3,7 procent.

IF Metall lyckades inte få igenom samma slags höjning av de lägsta lönerna i sitt teknikavtal.

Livs ordförande Hans-Olof Nilsson förklarar att förbundet drev kravet mot industrins egna medlare – de opartiska ordförandena – och han uppfattar det som att opo inte ville ändra på något som är praxis i de olika avtalen.

– Det här är en metod som vi använt för att minska skillnaderna mellan kvinnor och män och mellan lågavlönande och dem som tjänar bättre, säger Hans-Olof Nilsson.

Det var 28 avtal som slöts samtidigt i måndags. Förhoppningen inom industrin är att de ska vara norm för alla andra avtal på arbetsmarknaden, men avtalen är för den skull inte lika i alla delar.

Hos Sveriges Ingenjörer löper avtalet med de Grafiska företagens förbund över 13 månader och ger 2,8 procents lönepåslag – vilket är något lite mer än 3,0 procent på 14 månader. Enligt Sveriges Ingenjörers förhandlingschef Camilla Frankelius handlar det bara om att komma i fas med övriga avtal.

Nästan alla avtal hos Sveriges Ingenjörer har en pott på 2,5 procent och pengar till en lokal översyn som är satt till 0,5 procent.

– Det finns ingen garanti för att vi på alla företag får ut 0,5 procent och det kan också bli mer än 0,5 procent, säger Camilla Frankelius.

Avtalen är olika. Här är alla avtal i form av förhandlingsprotokoll som IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Livs ingick i början på veckan.