Klicka på bilden för att se diagrammet i större format.

 

Det skiljer 9 000 kronor i månaden mellan den lägsta och högsta minimilönen för en 18-åring med LO-jobb.
LO-Tidningen har kartlagt lägstalönerna och nivåerna varierar rejält mellan olika branscher.

Att sänkta ingångslöner ska få fler unga i jobb har upprepats av både arbetsgivare och borgerliga politiker det senaste året.

Hotell- och restaurangbranschen och handeln har hamnat i fokus, två branscher med många unga. Men det är inte på krogar och i butiker som ingångslönerna är särskilt höga, enligt LO-Tidningens kartläggning av LO-förbundens största avtalsområden.

En 18-åring i hotell- och restaurangbranschen är den som har det allra svårast att leva på sitt arbete, med en ungdomslön på 14 034 kronor i månaden.

– Det säger sig självt att man inte klarar sig på den lönen. Man är myndig, får rösta och man är ansvarig för alla sina handlingar, men man får inte en lön så att man kan flytta hemifrån, säger Ella Niia, ordförande för Hotell- och restaurangfacket (HRF).

En 19-åring i krogbranschen, som också går på ungdomslön, tjänar 15 452 kronor.

HRF:s avtal innehåller även flera andra minimilönenivåer för vuxna. Den lägsta ligger på 18 216 kronor i månaden för en heltidsanställd, men många tjänar betydligt mind­re än så eftersom deltidsarbete är norm i många delar av branschen.

– Nästan alla hotellstäderskor går på avtalets lägsta lön, och de jobbar i genomsnitt 60 procent. Då blir det som ett hån när politiker och andra säger att höga ingångslöner skapar trösklar i vår bransch, säger Ella Niia.

Nästan fyra av tio anställda på HRF:s avtalsområden går på någon av avtalets lägstalöner. Snittlönen i branschen ligger knappt 2 000 kronor över den lägsta minimilönen för en vuxen.

– Både kommunal och IF Metall har lägre minimilöner än oss, men skillnaden är att hos oss går folk på minimilönerna, säger Ella Niia.

De högsta lägstalönerna, på upp­emot 25 000 kronor i månaden, finns i byggsektorn. Men där krävs först en lärlingsperiod, som ofta är flera år, för att uppnå den lönenivån.

I transportbranschen däremot kan en 18-åring med lastbilskörkort gå direkt in som chaufför på ett åkeri och tjäna 9 000 mer i månaden än sin jämnåriga kompis i hotellbranschen. Lägstalönen på Transportavtalet ligger nämligen på 23 020 kronor i månaden.

– Vi har kunnat hålla uppe lägstalönerna för att vi till skillnad från de flesta andra har behållit tarifflönerna, säger Lars Lindgren, Transports ordförande.

Transportavtalets lönesystem består av tre fasta nivåer, tariffer alltså. Slutnivån ligger 700 kronor över ingångslönen och nås efter fyra års anställning. Avtalets ingångslön utgör därmed hela 97 procent av avtalets högsta tariff.

– Vi tycker att alla är lika mycket värda. På ett åkeri gör gubbarna i stort sett samma sak, och vi tycker att man ska ha lika lön för likvärdigt arbete, säger Lars Lindgren.

Det är inte bara finansminister Anders Borg (M) och företrädare för Folkpartiet och Centern som vill ha lägre ingångslöner för att skapa fler jobb åt unga.

Även arbetsgivarna driver frågan. Jonas Milton, vd för Almega, har föreslagit frysta ingångslöner i tio år och ett av Svenskt Näringslivs främsta mål i avtalsrörelsen är att motverka låglönesatsningar. Arbetsgivarna anser att en sammanpressad lönestruktur inte bara försvårar för unga utan också ger företagen för litet utrymme att belöna duktiga och erfarna medarbetare.

LO-förbunden driver dock motsatta avtalskrav, att lägstalönerna ska höjas lika mycket som andra löner, och dessutom särskilda sats­ningar på lågavlönade genom LO-samordningens jämställdhets­potter.

Enligt LO finns det inget samband mellan nivån på de lägsta lönerna och de ungas sysselsättningsgrad i olika länder. Att regeringen redan har gjort det billigare att anställa ungdomar genom att sänka arbetsgivaravgiften för dem, har inte heller gett någon effekt på ungdomsarbetslösheten, enligt en rapport från Handels och Hotell- och restaurangfacket.

– Arbetsgivarna har en annan agenda, och politikerna vet helt enkelt inte vad pratar om när de säger att ingångslönerna måste sänkas, säger Ella Niia.

Hon får stöd av Transports Lars Lindgren som säger att arbetsgivarna bara vill trycka ner lönerna för att spara pengar.

– Allt annat är rena tramserier­na. Det handlar om att komma billigt undan. Och i slutändan är det en fråga om ideologi.

Både han och Ella Niia tycker att det är en av fackets viktigaste uppgifter att hålla uppe lägstalönerna. Om de tillåts släpa efter blir det en negativ lönespiral för alla, säger de. Men att lägstalönerna varierar inom LO ser de annars inte som något stort problem.

– Nej, det är väl bra för dem som lyckats hålla lägstalönerna uppe. Och samtidigt känner jag ett starkt stöd från de andra förbunden. Vi håller ihop kring den här frågan i LO-samordningen och det är viktigt att vi tar kampen för lägstalönerna. Man ska inte behöva ha flera jobb för att klara sig i Sverige, säger Ella Niia.