Efter Håkan Juholts tal till förtroenderådet, där han tog han avstånd från kongressbeslutet 2009 om att tillåta vinst inom vård-skola-omsorg, står det klart vilket hot partiledaren utgör mot den ekonomisk-politiska makten och Jaga Juholt-kampanjen kommer aldrig att avklinga.

Lena Mellin på Aftonbladet beskrev Juholts tal och deltagarnas reaktioner som lama medan övriga borgerliga opinionsbildare tvärtom hörde ett skarpt framförande som mottogs med entusiasm. Båda tolkningarna var förstås menade att sänka Juholt och på DN:s ledarsida satte Annika Ström Melin fingret på vad Juholts stora fucking fel egentligen handlar om. ”Turnén bland partidistrikten verkar ha fått Juholt att svänga åt vänster, och de partilojala tycks gilla det. I går fick Juholt allra ­längst applåder för kravet att ’marknaden ska regleras’ och att det ’handlar om ett systemfel’ som ska rättas till.”

Det betyder att Juholt, enligt tidsandan, inte är så mycket socialdemokrat som vänsterextremist. Men skulle dreven stillna om socialdemokraterna återigen får en partiledare som vårdar och värnar privata vinster i välfärdssektorn? När Expressen slog upp att den förre näringsministern, numera närings­livs-sellouten, Björn Rosengren efter middag med Östros och Östberg berättade att de diskuterat ”partiets förfall” och kommit fram till att”Juholt måste gå”, var det en läcka från en man som gett partiets ideologiska kollaps det gladaste av nyllen. I Björn af Kleens bok Jorden de ärvde finns exempelvis ett kapitel om Lundsberg där Björn Rosengren gör ett framträdande som hållningslös högertok inför överklasstudenterna, men inte ens den ideologiska inriktningen – kapitalistopportunist – skulle hjälpa en socialdemokratisk statsminister. Hotet mot den privata ägande­rätten skulle alltid ligga över borgerlighe­ten ända tills Socialdemokraterna byter namn till Liberaldemokraterna.

Det finns bara en sak Juholt kan göra, och det är att finta medierna och adressera folket direkt med positiv sund populism. För det skandalösa var inte att riksdagen saknade regler för Juholts boende utan att Juholt med flera har en sådan jättelön och inte betalar hela hyran själv. Juholt får 75 000 i månaden av partiet för att tjäna lika mycket som Reinfeldt. Det säger sig självt att ingen människa kan vara värd 144 000 i månaden och vill man försvara det med att han, liksom alla politiker och näringslivstoppar, jobbar dygnet runt säger jag bara – ingen kan göra ett bra jobb under sådana orimliga villkor. Då får i stället fler dela på arbetet. Politikernas och direktörernas löner/förmåner precis som riskkapitalbolagens vinster upplöser samhället, förgiftar människors relationer till varandra och försvagar demokratin.

Att visa vilka som är arbetarparti på riktigt är Socialdemokraternas enda chans, det vill säga att ställa högern offside i stället för att jaga samma borgerliga boll och alltid komma sist.