Krisavtalen värda mer än 2,6 procent
Som väntat sa facken nej till medlarnas slutbud om nytt industriavtal.
Samtidigt visar nya siffror att svensk ekonomi går förvånansvärt bra med en BNP-ökning på 4,6 procent.
If Metall har alltså helt rätt när de hävdar att det finns ett större löneutrymme än det medlarna vill föra fram, men de nya siffrorna visar också att den fackliga strategin under den kristid vi just passerat var helt riktig.
Och det stöder ännu mer de fackliga argumenten.
Bakom de positiva siffrorna ligger därmed två stora orsaker, varav ingen har med politiskt styre att göra.
Den första är att Sverige inte är med i eurosamarbetet. Riksbanken har låtit kronan falla i värde och därmed gjort svenska företag en stor tjänst.
Den andra är det fantastiska ansvar som parterna tog.
Dessa stundom hårt kritiserade krisavtal som då slöts räddade svensk industri och är en starkt bidragande orsak till att svenska företag hukande men inte slagna kunde segla sig genom krisen.
Parternas ansvarsfulla agerande är grunden för att svenska företag nu har kunnat öka sina förtjänster. Då ska dessa extra förtjänster som vid alla förhandlingar också på ett rättvist sätt kunna fördelas bland dem som gjorde jobbet möjligt.
När ekonomin går starkt bäddar det också för stigande inflationstryck.
Riksbanken kommer lättare att kunna hålla inflationsmålet på runt 2,0 procent vilket innebär att medlarnas bud på 2,6 procent på tretton månader skulle ge en väldigt liten reallöneökning.
Med stark ekonomi är det också svårt att motivera kommande avtalsområden att acceptera ett lågt avtal som riktmärke.
Ansvaret känns därför extra tungt på alla inblandades axlar.