LO-Tidningen avslöjar i dag att inhyrda bulgariska chaufförer kör för Volvo till usel lön och med 80 arbetstimmar per vecka.
Det är minst sagt upprörande.
Anställningarna är ett klart exempel på att den svenska mycket långtgående avregleringen av åkeribranschen inte fungerar.
Avregleringen öppnar i stället för en okontrollerad jobbtrafficking, där människor fraktas över världen för att utnyttjas som billig arbetskraft.
Volvo anlitar ett norskt åkeriföretag för att köra ut sina fordon till kund i Sverige.
Men i stället för att anställa chaufförer enligt svenska kollektivavtal öppnar detta norska företag ett bemanningsföretag i Bulgarien. De anställer chaufförer som får bulgarisk minimilön, 1 000 kronor i månaden, plus traktamente.
Det är detta traktamente som gör upplägget lockande för chaufförerna. Genom att aldrig äta på vägkrog under turerna, genom att sova på ett kontor i stället för på ett gästhus och i övrigt aldrig unna sig något extra får de några hundralappar över att ta med hem till familjen i Bulgarien.
Hur många svenska småföretagare kan konkurrera på dessa villkor?
Förutom den rent mänskliga aspekten över hur chaufförerna behandlas handlar det alltså om Sveriges ekonomiska utveckling.
Att kunna kräva kollektivavtal är en förutsättning inte bara för mänskliga villkor för de anställda, vilket land de än kommer ifrån. Det är också en förutsättning för att företag ska kunna konkurrera på lika villkor och generera den ekonomiska tillväxt som gynnar oss alla.
