I ljuskonstverket

På Arken Museum for Moderne Kunst i Ishøj utanför Köpenhamn hittar man fram till den 27 november i år ett alldeles särskilt konstverk; Din blinde passager, av danske Olafur Eliasson.

Installationen upptar ett helt rum, eller en hall kanske man ska säga, där den står uppsnickrad i trä som en tunnel av overklighet, eller ännu hellre en bevarad eller skyddad verklighet, med tunna väggar ut mot vår tjugofyratimmarsvärld.

Den här kapseln, om man så vill, låter besökaren närma sig konstverket utifrån, då det bara är en konstruktion, ett bygge eller ett skelett av något slag, till skillnad från så mycket annan konst där reaktion och upplevelsenivåerna endast består i absolut direkta syn- och sinnesintryck av platta eller reliefa ytor.

Din blinde passager utmanar betraktaren på många sätt, inte minst rumsligt, och då är det möjligtvis synd att den visas på en konsthall i stället för, säg, ute på stan eller gjorts mobil och flyttat runt, ”där den behövs”.

Och jag ska säga varför den behövs, utan att sabotera din egen upplevelse av verket, för jag misstänker att du kommer vilja besöka Arken enkom för detta.

Föreställ dig att faktiskt gå in i en annan värld, att släppa taget om för oss så viktiga begrepp som tid, rum och koordination.

Jag menar: att komma in i rymden av någonting nytt, där ljuset bolmar och skiftar milt framför dig, och så kroppen som omedelbart förhåller sig till detta och börjar reagera på de stimuli som platsen genererar.

Rummet försvinner för dig, du är utlämnad, ensam, eller i modersmagen igen, utan din titel, dina pengar eller något egentligt ansvar; det är något slags emotionell tyngdlöshet i installationen som är närmast kosmiskt spirituell.

Exakt hur det fungerar tänker jag inte säga något om, men Eliasson arbetar med ljuset som fysisk öppnare och avgränsare av tid och sammanhang; också som arkitektur, eftersom installationen i sig endast har skalets funktion och interiören helt och hållet är designad för besökarens uppfattning av ”rummet”.

Det här internationellt uppmärksammade konstverket, på samma gång komplext och simpelt, tillhör en skola där bland andra James Turnell, som helt nyligen ställt ut i Järna, är verksam.

Utställningen uppmuntrar till en rad väsentliga och existentiella frågor till nutidsmänniskan. Just frågorna om rum och tid, färg och form, struktur och tomhet ställs på sin yttersta spets när hjärnan tvingas konfronteras med nya sätt att tänka och konfigurera den egna upplevda verkligheten.

David Uppgren Stenbeck