För medicinjätten Astra Zeneca i Södertälje är det nödvändigt att snabbt kunna ändra antalet anställda. Dessutom anser företaget att det är viktigt att ha ett löne- och belöningssystem som gör att folk vill arbeta kvar.

Det förklarar Filip Sjögren, som är personalchef i Sverige. Företaget är stort och har 60 000 anställda i över 100 länder och medicintillverkning i ett tiotal länder. Tillverkningen är störst i Sverige. Verksamheten är mycket forskningsintensiv.

Och det går bra. Förra året lanserades en ny medicin mot kranskärlssjukdomar som hjärtinfarkt, och den är en försäljningssuccé.

– Produktionen i Sverige är effektiv och bra. Trycket kan öka enormt under vissa perioder. Därför behöver vi en flexibel organisation. Och det vill vi göra med inhyrda konsulter och temporära anställningar. På det viset slipper vi övertalighet och uppsägningar, eftersom det inte är ett bra sätt att behandla personalen på, säger han.

Det finns inget uttalat mål för hela företaget, men Filip Sjögren säger att Astra Zeneca siktar på runt tio procent inhyrda i produktionen i Sverige. Han är nöjd med reglerna kring inhyrningen. Däremot vill han se över visstids- och provanställningarna. Enligt honom är visstidsanställningar krångliga. Han vänder sig mot att de ska övergå i en fast anställning efter en tid.

Där får han inget direkt stöd av facket. IF Metall på Astra Zeneca är inte förtjust i företagets syn på inhyrda och tillfälligt anställda.

– Jag tycker det är bättre att anställa än att hyra in. Men frågan är svår. Kanske Astra Zeneca behöver inhyrda, eftersom vi inte vet hur produktionen utvecklas, säger Milan Bogicevic, som är en av IF Metalls två klubbordförande på företaget i Södertälje.

Det finns två fabriker i Södertälje: centralt belägna Snäckviken, som i första hand tillverkar flytande substanser, och fabriken i Gärtuna, fem kilometer bort, där produktionen i stor utsträckning består av medicin i tablettform.

När det gäller reglerna för visstidsanställningar är Milan Bogicevic mer bestämd. De behöver inte ändras. Gränserna är bra. De hindrar att folk utnyttjas, tycker han.

Men för ovanlighetens skull är samsynen större när det gäller lönen. De två klubbordförandena, Benny Hygrell och Milan Bogicevic, tror att fabriksarbetarna i första hand vill ha lönepåslag som är större än det centrala avtalets ökningar.

– Folk kanske inte skriker, men man tycker att nu jävlar är det vår tur, säger Benny Hygrell.

Dessutom kan de peka på att de brukar få mer än de centrala lönepåslagen. Under de senaste nio åren har arbetarna på Astra Zeneca fått mer än det centrala avtalet vid sju tillfällen.

Och för sådana löneökningar finns det absolut en öppning hos företaget. Personalchef Filip Sjögren säger:

– Vi går inte efter de centrala löneavtalen utan tittar på vad vi behöver för att klara verksamheten. På Astra Zeneca ska man bli marknadsmässigt belönad. Fabriksarbetarna ska ha en lön som gör att de har lust att jobba här och inte på andra ställen.

Filip Sjögren ser dock individgarantierna i det centrala löneavtalet som ett hinder. De gör att det finns mindre möjligheter att variera lönepåslagen. Han tycker att det borde vara möjligt att en del ibland blir utan lönehöjning.

En del av ersättningen till företagets anställda är bonus. Det är företaget som helt bestämmer över bonusen. IF Metall invänder att den borde vara lön i stället.

Personalchefen säger att det inte går att höja lönen i stället, eftersom bonus bara betalas ut när företaget går bra. Och det är ju inte möjligt och rimligt att sänka lönen när det går sämre, konstaterar han.

Astra Zeneca är ett av de allra mest lönsamma företagen i Sverige. Personalchef Filip Sjögren tycker det är ”oerhört stimulerande”. Om företaget vill satsa på jämställdhet eller kompetensutveckling så finns det pengar till det. Problemen är snarare praktiska: Hur gör man?

– Vårt löne- och belöningssystem är fantastiskt. Och om vi säger upp personal kan vi ge dem en ny start med vårt förmånliga omställningspaket, säger Filip Sjögren med stolthet i rösten.