Veckans CD: Johan Johansson

Phil Ochs från Södermalm, en allvarlig, mer politisk Bengt Sändh eller Joe Hill återfödd som punkare? Alltså en skitförbannad arbetarunge och protestsångare.  ”För jag ärvde pappas kappa när han blev utsliten och dog”, sjunger Johan Johansson, ”och tänker aldrig tappa den kurs min pappas kappa tog” (ur ”Som en psalm”). Vispunkfolkrock (med souljazzigt blås bland gitarrer och trummor). Inget sökande efter originalitet utan mer av enkelhet, rätt på och sjung med. Klistriga melodier som slinker in och fastnar. Texterna är politiska tal och en stunds livssnack vid cafébordet och framförandet fyllt av patos och ilska, kombinerat med sorg över dagens samhälle. Han går till angrepp på Stockholms  makthavare (karaktäriserade med låttiteln ”Skurkar i manschett”), listar folk han inte begriper sig på, synar sig själv som make och far samt uppmanar oss som på varsin kant slåss med väderkvarnar att ryta till i kör.

Bengt Eriksson