Nästa sommar invigs Berlins nya flygplats. Bygget är ett lokalpolitiskt prestigeprojekt.

Det handlar om en utbyggnad av Flughafen Schönefeld som ligger i det gamla öst. Flygplatsen Tegel, belägen i väst, kommer samtidigt att läggas ner.

Personalen behåller jobbet men flyttar cirka 30 km österut. 60 flygplansmekaniker, anställda hos Lufthansa, riskerar då att behöva gå ner i lön.

Berlin är nämligen fortfarande en delad stad ­– och Tyskland ett delat land – såtillvida att ett branschavtal gäller i väst men ett annat i öst. För mekanikernas del rör det sig om omräknat mellan 18 000 och 23 000 kronor mindre om året, enligt fackens beräkningar.

Förlusten uppstår därför att en normal arbetsvecka i öst är längre än i väst (40 i stället för 37,5 timmar) men också genom att övertid och helgarbete avlönas lägre.

Ett yrke, två avtal? Några och 20 år efter murens fall låter detta absurt, i svenska öron smått obegripligt. I själva verket är historien symptomatisk.

Sedan 1989 har avtalslönerna i det gamla Östtyskland visserligen höjts. Då låg de på 60 procent av genomsnittsnivån i väst, i dag är skillnaden nästan utjämnad. Ändå kvarstår ett reellt lönegap på närmare 17 procent, meddelade den facket närstående Hans Böcklerstiftelsen nyligen.

Gapet uppstår delvis för att arbetsvillkoren i allmänhet tenderar att vara sämre, som i fallet med flygplansmekanikerna. Men framförallt beror skillnaden på de arbetstagare som inte omfattas av några avtal alls – och de är betydligt fler i det gamla öst.

I onsdags firade Tyskland årsdagen av murens fall. Medier fylldes av bilder som antagit ikonografisk status: glädjeberusade tyskar som med en slags osannolikhetens galenskap i blicken välter betongstycken med sina bara händer och kramar vilt främmande människor.

Rapporteringen liknar en kollektiv besvärjelse och det som ska trollas fram är den nationella enheten.

Ändå måste den nyanställda berlinaren fortfarande 2011 kryssa i om han tillhör avtalsområde öst eller väst.

Poängen är inte hur stort lönegapet är, utan att det överhuvudtaget existerar.

Tudelningen av arbetsmarknaden bekräftar den östtyska känslan av underlägsenhet. Så sett är den minst lika symbolladdad som den sista, blekta Kremlflaggan som turisterna kan beskåda vid Checkpoint Charlie.

Unn Gustafsson
Tyskland