Det kom väl inte som en överraskning. Efter otaliga avslöjanden om det privata vårdföretaget Caremas missförhållanden och vanvård på några äldreboenden, så fick vi i veckan veta att cheferna hade hemliga bonusavtal. Den som kunde spara mest, och därmed generera störst överskott, kunde få flera månadslöner i bonus. Och varför skulle man förresten bli överraskad. Det är ju detta som är marknads­krafterna.

Det tål att sägas igen. När man släpper in marknadskrafter och vinstmotiv i grundläggande sociala verksamheter som vård, skolor och omsorg så ger det allvarliga konsekvenser. Samtidigt som landstingen tvingats skära ned har de stora privata vårdbolagen gjort miljardvinster som de place­rat i skatteparadis. Friskolekoncerner gör på samma sätt stora vinster genom att minska på behöriga lärare. Likaså ser de privata koncernerna till att göra vinster genom att färre händer används för att ta hand om våra barn eller våra äldre.

Den som inte tror att detta går ut över verk­samheten är milt sagt naiv. Inte minst för att man måste se privatiseringarna och vinst­ut­tagen i ett större perspektiv. Oavsett hur man mäter så har den andel av våra resurser som går till offentlig sektor sjunkit under lång tid. Samtidigt har andelen vinstdrivande företag inom välfärdssektorn vuxit. Och när den allmänna oron växer har Reinfeldtregeringen bidragit med stora skatte­sänkningar för dem med högst inkomster, parallellt med frikostiga avdrag för tjänster. Det går inte att isolera dessa fenomen från varandra. De har tillsammans skapat en marknad för ökad privat delfinansiering av det som vi i grunden betraktar som allmänna välfärdstjänster.

Klassperspektivet blottas tydligt i många av dessa frågor. De med högre inkomster kan med hjälp av avdrag, tilläggsavgifter, skatte­sänkningar, privata vårdförsäkringar med mera köpa sig fria. Inte minst när det gäller omsorgen om våra äldre. För andra är alternativet anhörigvård. Men det är inte män inom Saco som blir anhörigvårdare. Det är främst kvinnor inom LO-kollektivet. I dag har runt 60 000 kvinnor antingen gått ner på deltid eller helt lämnat arbetsmarknaden för att vårda sjuka eller anhöriga. På så sätt fördjupas del­tids­problematiken.

Få saker har så starkt opinionsmässigt stöd som att verkligen begränsa marknads­krafterna och vinstmotivet. När Handels frågat medlemmarna har frågan om att stoppa vinster i välfärden genomgående legat i topp. För centrala områden som vård, sko­lor och omsorg borde det endast tillåtas en särskild associationsform baserad på principen om non-profit. Det är dags att kasta ut månglarna ur välfärdstemplet.