Lunchen är ett socialt smörjmedel

Foto: Bertil Ericson

Foto: Bertil Ericson
Jonas Milton säger hellre ”arbetslunch” än ”affärslunch”, ett ord som luktar dyr representation. – Även om miljön är avslappnad blir det verkligen jobb. Man sitter inte och snackar strunt.
”Du, vi har ett problem här … kan vi ta det över en lunch?” En del motsättningar hade Almegas vd Jonas Milton knappast kunnat lösa utan att äta med sina motparter.
– Vad vill du ha? Tar du spättan? En prinskorv med ägg för mig!
Jonas Milton, vd för arbetsgivarorganisationen Almega, beställer två dagens på Esplanad, en lunchrestaurang och pizzeria i närheten av Almegas hus på Östermalm i Stockholm.
80 kronor kostar det. Efter tre försök att få betala ger LO-Tidningens reporter efter för Jonas Miltons gästfrihet, och argumentet att Esplanad är arbetsgivarnas hemmaplan.
Med sin träinredning, skinnklädda bänkar och sparsamma belysning ger lokalen lite pubkänsla. Jonas Milton banar väg till ett bord längst in och hälsar på tuggande kollegor på vägen. Almegas anställda har rikskuponger, och det är tydligt att många går just hit.
– Som arbetsgivare tycker jag det är viktigt att folk tar lunch, äter ordentligt och kopplar av från jobbet, säger Jonas Milton.
För att man ska hinna med det ska lunchen gärna vara en hel timme, anser Almegas vd. Men han lever inte riktigt som han lär. Minst varannan lunch är inte ett avbrott från arbetet, utan en del av det: möten med motparter, kollegor i arbetsgivarsfären, politiker och journalister.
Lunchen är ofta den enda luckan i almanackan. Men också en möjlighet att samtala i en informell, avspänd miljö.
– Att äta ihop är bra särskilt när det råder oenighet, säger Jonas Milton. När man vill ta itu med nån gammal surdeg.
Luncher som socialt smörjmedel, alltså. Ibland frukostmöten. Men inte middagar.
– De sena sittningarna med representation och sprit har försvunnit ur umgänget mellan arbetsmarknadens parter. Att sitta och gagga på kvällen … det skulle kännas väldigt omodernt.
Förändringen beror bland annat på att kvinnorna har blivit fler i förhandlarbranschen, tror Jonas Milton. Och på att människor prioriterar familj och fritid högre.
– Och så är det hälsoaspekten. Alla tänker på vad de äter. Mindre potatis, mer grönsaker. En ny sak är att man föreslår en gemensam promenad på Djurgården i stället för lunch.
Så här dags har Jonas Milton ätit upp prinskorven (”en höjdare, jag älskar korv”), trots att han har talat hela tiden. Spättan är knappt halväten. Jonas Milton ser reporterns ovana att arbeta och äta samtidigt, och för över samtalet på ett sidospår för att ge andrum. Lätt, med en nyfikenhet som får snacket att ta fart och kännas trevligt. Så hämtar han kaffe (åt båda) och klappar om ännu en kollega vid ett annat bord. Lady Gaga hojtar ur högtalarna.
Vanan att vara värd, att få sin samtalspartner att trivas, kunde vara ett resultat av en gedigen borgerlig uppfostran. Men Jonas Miltons pappa jobbade på Klippans pappersbruk, och han började själv sin yrkeskarriär där. Först sommarjobb, senare skiftarbete.
– Gubbarna åt snabbt som fan. Sedan spelade ett gäng kort i en halvtimme. Det andra gänget sov i stolarna.
De vanorna ligger långt från överklassens maner. Hur skiljer sig en lunch med LO-företrädare från en med samhällets toppar?
– Jag tycker inte det är någon skillnad, svarar Jonas Milton. Ombudsmännen från LO-förbunden är skarpa, bra människor. Det blir ungefär samma samtalston som med direktörer. Och samma mat. De flesta vill ha husmanskost.
Luncherna med direktörerna är inte dyrare, försäkrar Jonas Milton. Notan stannar på mellan 80 och 120 kronor per person.
– Även om det är representation är det sällan någon tar någonting mer än ”dagens”. I vår värld förväntas man inte bjuda flott. Vi lever på medlemmarnas avgifter. Excesser funkar inte.
Fakta
Lunch med Jonas Milton
Dagens lunch: Prinskorv med ägg på restaurang Esplanad.
Pris: 80 till 120 kronor. Dyrare blir det bara när någon ska tackas av.
Tidsåtgång för lunchen: Sällan över en timme, det gäller även arbetsluncher.
Äter helst: ”Husmanskost, jag är ju skåning. Fläsklägg med rotmos, korvar av alla slag, potatis och stekt lök …”