Foto: silvia man

I centrum av huvudstaden Juba går getterna på grusgator. Några få vägar i Sydsudan är asfalterade.

 

I världens nyaste land pågår förhandlingar mellan fack och regering om löner och arbetsmiljöfrågor. Fackets kassör berättar att det är obekvämt – ”precis som ett fack ska vara”.

Sydsudan blev självständigt den 9 juli, och är därmed världens yngsta land. Fredsavtalet från 2005 satte punkt för ett 22 år långt inbördeskrig mellan norra och södra Sudan. Det nya landet ligger i Östafrika, granne med till exempel Etiopien och Kongo.

Spåren av kriget är fortfarande tyd­liga. Folket är fattigt och det finns nästan ingen infrastruktur eller välfärdsservice.

Intill marknaden i huvudstaden Juba byggs det för fullt. Byggarbetsplatserna är sällan avspärrade och de flesta byggarbetare ser ut att sakna all form av skyddsutrustning. Två våningar upp på ett bygge lägger en man på ett tjockt lager murbruk och stryker av överflödet, som med ett slaskande slår ner i marken under.

På ett stängsel mitt över gatan hänger en banderoll, som förkunnar att här har Sydsudans fackförening, SSWTUF, sitt högkvarter. Inne i lokalerna sitter kassören Claudio Francis Omdurman. Han berättar att föreningens medlemmar i huvudsak är anställda av staten.

Om samarbetet med regeringen säger Omdurman att SSWTUF är obekvämt, och att ”det är precis vad ett fackförbund ska vara”.

– Men vi samarbetar för att lösa alla typer av meningsskiljaktigheter parterna emellan.

Hittills har fokus främst legat på sociala förmåner, pensionsavtal och arbetsmiljöfrågor.

– Ännu har vi inte förhandlat fram något löneavtal med regeringen. Det är problematiskt, eftersom Sydsudan är ett nytt land. Våra lagförslag ligger nu hos justitiedepartementet, för att sedan gå vidare till ministerrådet, och slutligen till nationalförsamlingen för att antas som lag. Det kommer att ge oss mer makt att utföra våra funktioner som fack.

Medlemskapet är obligatoriskt för stats­anställda och kostar fem sydsudanesiska pund i månaden, motsvarande cirka nio kronor. Minimilönen, som till exempel städare och chaufförer har, motsva­rar 400 kronor. Men Omdurman ser inget problem med upplägget.

– Nej, inte om man jämför fem pund med värdet av de förmåner som vi ser till att arbetstagarna får. Skulle det ändå vara för mycket går det att omförhandla.

SSWTUF finns i hela Sydsudan, men är inte det enda fackförbundet.

– Det finns ett pågående projekt, initierat av FN:s internationella arbets­organisation ILO, med syfte att organisera folk i den informella ekonomiska sektorn i Sydsudan. Och sedan finns det några fackföreningar, som lärarförbundet, ingenjörsförbundet och advokatförbundet, som förhandlar om att integreras med oss.

Hanna Nilsson