I Franz Xavier Kroetz pjäs ”Hur kan du Meier!” från 1978 sitter en familj på restaurang och går igenom notan som de inte får att stämma.

Så kommer fadern på vad som felas: Rättikan! De har ju beställt extra rättika.

Notan stämmer alltså, men när familjen går säger ändå fadern: ”Tänk att de alltid ska försöka lura en!”

Ungefär samma logik – eller brist på logik – har DN:s ledarsida ägnat sig åt under den tid som gått efter att Juholtdrevet befunnits vara öst anka.

”Vreden driver dreven” är DN:s rubrik från i måndags. Den följdes på tisdagen av ”Juholt är bara ett symtom”.

Båda inläggen hävdar att mycket av drevet visserligen var fel men ändå… speglar det nog Socialdemokratin ganska rätt.

Ändå luras restaurang­en, ändå är jorden platt.

Att upprepa lögner för att få dem befästa som sanningar ligger i tiden. Mode­raternas partisekreterare Sofia Arkelstens hurtfriska konstaterande att Moderaterna alltid kämpat för fri rösträtt, fast de i verkligheten alltid motarbetat densamma, är ett tydligt uttryck för den nya definitionen på sanning.

Det handlar inte längre om vad som är sant eller falskt, det handlar om att lansera en bild som ger poäng.

Och en fuskande Juholt är mer politiskt fördelaktigt än en Juholt som inte fuskar.

När denna bild nu plan­terats behöver DN bara ge svagt eldunderstöd utan att längre aktivt driva kravet på Juholts avgång.

Den nya definitionen på sanning, snubblande nära ”ingen rök utan eld”-propaganda, är ett tillräckligt vapen att skadeskjuta en politisk motståndare.