Allting går att sälja med mördande reklam, sjöng Ulf Peder Olrog på 1940-talet.

För att Folkpartiet ska kunna sälja sina löften inför valet 2014 borde det enligt samma logik krävas en hel atombomb: Sänk lönerna och avskaffa anställ­ningsskydden är nämligen folkpartiets linje.

Många människor värjer sig nog instinktivt mot löftet att få lönen sänkt och kanske få sparken, men kanske bra propaganda kan få oss att tro att det är vägen till paradiset.

Propagandan som säger att sänkta ingångslöner ger fler jobb har vi ju redan hört.

Tyvärr hjälper det inte hur ofta detta utreds eller hur ofta empiriska studier säger emot sambandet.

Påståendet fortsätter att malas.

I denna retorik har Danmark nu blivit Folkpartiets föregångsland, enligt flera talare under Folkpartiets landsmöte i helgen.

I Danmark är både ingångs­löner och ungdomsarbetslöshet lägre än i Sverige, även om ingångslönerna fortfarande är relativt höga.

Danmarks ungdomsarbets­löshet har dessutom ökat kraftigt på senare år, med hela 80 procent på två år, vilket är en klart bidragande orsak till att den borgerliga regeringen föll i valet nyligen.

Så mycket av föregångsland när det gäller ungdomsarbets­löshet finns alltså inte kvar vad gäller Danmark.

Ett mer rimligt land att jämföra med vore i stället Spanien. Där är ingångslönerna betydigt lägre än i både Sverige och Danmark.

I Spanien är dock ungdomsarbetslösheten gigantiskt hög och nästan varannan ungdom under 25 år går i dag arbetslös.

Också när det gäller anställ­nings­skyddet redogjorde ledamot efter ledamot på Folkpartiets landsmöte för hur bra Danmark ändå lyckats med sin ”flexicuri­ty”, där försämrat anställnings­skydd införts samtidigt som a-kassan höjts något.

Men utan ett riktigt anställningsskydd är det – som LO varnat för – den äldre arbetskraften om riskerar att slås ut först, den del av arbetskraften som har svårast att komma tillbaka och som löper störst risk att fastna i långtidsarbetslöshet.

Och logiskt nog är också långtidsarbetslösheten, de som varit arbetslösa i över ett år, numera högre i Danmark än i Sverige.

Danmark, Folkpartiets nya föregångsland, har alltså lyckats med konststycket att skapa både hög ungdomsarbetslöshet och hög långtidsarbetslöshet och har på vägen raserat landets tidigare anställningsskydd.

Är det verkligen ett Shangri-La som passar Sverige?

I stället för att till varje pris försöka mana fram ett samband mellan ungdomsarbetslöshet och ingångslöner finns det ett betydligt tydligare samband mellan ungdomsarbetslöshet och de ungas bristande utbildning.

Att snart tre elever i varje niondeklass går ut skolan utan att ens ha betyg som ger dem rätt att söka vidare till gymnasiet och att 20 procent av alla på gymnasiet går ut utan fullständiga betyg är en tydlig, rak, självklar orsak till att de sedan har svårt att få jobb.

Alliansens linje är att de nog får jobb bara man sänker deras löner lite, ungefär som att sälja avskrapet lite billigare, vilket samtidigt vittnar om en väldigt tragisk människosyn.

Varken regeringen eller Folkpartiet verkar heller tänka på att lägre löner ger samhälleliga konsekvenser för företagen på längre sikt, i och med att männi­skors minskade inkomster gör att företagen säljer mindre.

Ett bättre sätt är att återställa skolan till dess forna kapacitet, där arbetskraft kan läras upp för att fullt ut delta i produktionen och därmed gynna den ekonomiska utvecklingen för alla.