2010 förlorade samhället fem miljarder kronor på försenade och inställda tåg. De svenska investeringarna i järnvägen är bland de lägsta i EU.

Det hävdar fackförbundet Seko i en färsk rapport om tillståndet för den svenska järnvägstrafiken.

2010 orsakade störningar i tågtrafiken 45 000 förseningstimmar. Även med en försiktig värdering av vad det kostar landar notan på strax över fem miljarder kronor.

Seko ser två huvudorsaker till att tågen inte går i tid. Den första är en långtgående avreglering och fragmentisering av hela järnvägsbranschen, som innebär att allt från biljettsystem till underhåll av spår och fordon är uppdelat på en mängd aktörer. Privata tågföretag har intresse av att inte informera resenärerna om alternativa resvägar, att inte samordna sina biljettsystem med konkurrenterna, inte ha extratåg i beredskap och inte hålla reservdelar i lager. De kan lugnt köra med dåliga tåg som förstör rälsen – kostnaden drabbar inte dem själva.

Den andra orsaken är bristande investeringar i infrastrukturen.

– Att Sverige satsar för lite visste vi, men att vi är fast förankrade i EU:s bottenträsk vad gäller satsningar på järnvägen är en överraskning, säger Sekos ordförande Jan Rudén med anledning av rapporten.

I en jämförelse mellan 18 europeiska länder tar Sverige fjärdeplatsen från botten i fråga om totala investeringar i järnvägen 2007 – 2013, mätt som andel av 2007 års bruttonationalprodukt. Då är ändå regeringens senaste extrasatsning på 3,6 miljarder 2012 och 2013 inräknad.

När utgifterna för drift och underhåll samt reinvesteringar i järnvägen sätts i relation till hur mycket järnvägsspår de olika länderna har hamnar Sverige allra sist, med 0,33 mijoner euro per kilometer järnväg mot 1,35 miljoner euro i genomsnitt för de jämförda länderna.

Måttet kan diskuteras, eftersom spår som används lite (som Inlandsbanan) rimligen kräver mindre underhåll än spår som används mycket, men bottenplaceringen är ändå alarmerande.

Rapporten ska tjäna som underlag när Seko så småningom ska formulera sina krav på järnvägspolitiken. Jan Rudén vill för dagen inte kräva en total återreglering av järnvägstrafiken, men att staten måste ta ett större ansvar är uppenbart, anser han.

– Risken är stor för än värre störningar när persontrafiken på järnväg blir helt öppen för konkurrens i december 2011. Ska tågtrafiken avregleras, så måste man åtminstone rätta till infrastrukturen först.