Poet, popsångare, skriftställare
Mattias Alkberg är en sällsynt multibegåvning. Den vackra, sköra sångrösten, den bitande poesin både i sångtexter och i dikter, uppfinningsrikedomen i rockmusiken.
Dessutom tänker han bra. Den fjärde egna skivan Anarkist (Teg publishing) kompletteras med en liten svart bok full av betraktelser som ser ut som tillfällighetsskriverier därför att de utgår från en bestämd tid och plats, men som det säkerligen ligger mycket hårt arbete bakom.
Det är funderingar om politik, om tillhörighet, om rockmusikens själ, uppblandade med låttexter från skivan, varav flera fastnar som blivande klassiker.
En märklig slitning uppstår mellan det utåtriktade och det inåtvända, som i de typiska raderna ur låten ”Asterism och Obelisk”: ”För jag vill fly och jag vill ge mig hän och, fastän fåfängt, hänga ut mig själv. Medan du vill begripa, in i minsta atom vad det ska bli av oss och var vi kommer ifrån.”
En personlig dubbelhet som växer ju mer man läser och lyssnar. Och som är både sofistikerad och demokratisk.
Som i den lilla essän om några bootleginspelningar med Velvet Underground, som kommer fram till att:
”Vad gäller popmusik behöver du inte kunna ett enda dugg. Du behöver inte kunna stämma ditt instrument, du behöver inte kunna spela det, du behöver inte kunna någonting alls. Egentligen.”
Läs mer om Anarkist på förlagets hemsida.