Handels kvinnor spurtar ifatt männen, även tvätterskorna går framåt medan verkstadskvinnorna står still. Utvecklingen av kvinnolönerna skiljer sig åt mellan och inom förbunden.

År 2000 tjänade en kvinna i detaljhandeln 91 procent av sin manliga kollegas lön. I dag tjänar hon 96 procent av manslönen.

– Så här nära har våra kvinnliga medlemmar aldrig varit männens löner. Det är en lyckosam bieffekt av jämställdhetspotterna. Egentligen påverkar de bara mellan olika avtal, men de har satt fokus på jämställdhetsfrågan och har gjort att man blivit mer noggrann i de lokala förhandlingarna med att kartlägga lönerna och åtgärda osakliga löneskillnader, säger Stefan Carlén, Handels förbundsekonom.

Handelskvinnorna närmar sig inte bara sina manliga kollegor i butikerna utan också på lagren, där löneläget är högre, och männen i industrin.  År 2000 tjänade anställda i den kvinnodominerade detaljhandeln 84 procent av snittlönen på IF Metalls största avtal, Teknikavtalet. Förra året var de uppe i 88 procent, och det är troligen en effekt av LO-samordningens jämställd­hetspotter. Handels har krävt högre löneökningar de senaste åren utan att industrin kompenserat sig.

Men trots att de närmar sig tjänar en handelsanställd fortfarande 2 732 kronor mindre i månaden än en verkstadsarbetare, enligt förbundens egen lönestatistik. I verkligheten är skillnaden ännu större eftersom det är heltidslöner som jämförs och deltids­arbete är betydligt vanligare inom handeln.

– Det är ett jätteproblem att vi fortfarande inte har kommit åt det här med deltidsarbetet. Det blir mer jämställt där också, men det är dess värre genom att fler män tvingas till deltid, säger Stefan Carlén.

Även på IF Metalls kvinnodominerade tvätteriavtal närmar sig kvinnorna männen. De senaste fyra åren har de fått en procentenhet större löne­ökning­ar än männen och de tjänar nu 97 procent av deras lön. Tvätteri­arbetarna har också närmat sig verkstadsarbetarna och tjänar nu 87 procent av deras lön.

– Vi har gjort låglönesatsningar och det här har varit ett avtalsområde som vi har satsat mer på utifrån att både kvinnor och män är lågavlönade, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare för IF Metall.

Inom teknikavtalet, i den mansdominerade verkstadsindustrin, är utvecklingen för kvinnolönerna den motsatta. Kvinnorna har tappat en knapp procentenhet i förhållande till männen de senaste fyra åren, och stått still om man ser till hela 2000-talet.

– Jag kan inte säga vad det beror på, men det har legat runt 94 procent, gått upp lite några år och sedan ner igen, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– Det är svårt på så korta cykler att tala om exakt vad förändringarna be­ror på. Det är mycket som kan påverka, som till exempel om många kvinnor eller män nyanställs och kommer in på lägre löner.