I går släppte SVT slutgiltigt kravet på all opartiskhet när den vek sig för regeringens högerkoncept i partiledardebatten.
Det är därför helt riktigt för S och V att hoppa av. Men kortsiktigt blev förlusten stor.
På ena sidan i studion fick tittarna se regeringspartierna, M, KD, FP och C.
Det femte partiet som är nödvändigt för att kunna driva alliansens politik, Sverigedemokraterna, fanns dock inte på denna sida i studion, trots att SD röstar med regeringen i nio omröstningar av tio och därmed fungerar som ett helt nödvändigt stödparti åt regeringen.
Sverigedemokraterna var i stället placerade på andra sidan i studion, där oppositionen skulle stå.
Men tänk efter nu, hur var det under alla år som Socialdemokraterna styrde med en minoritetsregering och där gamla VPK röstade med regeringen i nio fall av tio men ändå inte hade någon ministerpost?
Placerade SVT Lars Werner på samma sida som Moderaternas Gösta Bohman? Och bad dem tillsammans förklara sin kommunistiska/moderata politik gentemot den socialdemokratiska regeringen.
Naturligtvis fullkomligt uteslutet.
Men i dag köper SVT helt ett högerkoncept som går ut på just en sådan indelning, där SD, S och V ska buntas ihop som ”bundsförvanter” mot regeringen. Och SVT har dessutom fräckheten att börja pladdra något i sammanhanget fullkomligt främmande om journalistisk opartiskhet och att inte låta sig styras.
Sedan när blev det jämställt med ”journalistiskt oberoende” att aktivt driva ett av regeringen konstruerat högerkoncept?
Är inte det att låta sig styras?
Inte ens när S och V öppnar för en kompromiss, den kompromiss som rådde under Ny demokratis härjningar i svensk riksdag, nämligen att i stället lotta placeringen, ändrade sig SVT.
Nej, regeringens högerkoncept ska följas.
Inte finns någonting i detta som ens med mycket välvilliga glasögon kan tydas som journalistisk ryggrad, frihet eller oberoende.
När nu SVT ändå släppt kravet på opartiskhet, och när S och V därför valt att hoppa av, är det dock mycket viktigt stå fast vid denna ståndpunkt.
Den kortsiktiga förlusten var i går märkbar för S och V, även om en fråga äntligen försvann ur debatten: Den av alliansen konstruerade och av SVT underbyggda samhörigheten mellan SD och de rödgröna.
Den markering mot SVT:s politisering och partiskhet som S:s och V:s avhopp innebär måste därför vara bestående.
Om SVT fortsätter stödja högerkonceptet får vi vänja oss vid en alliansens samtalskvällar i stället för partiledardebatter i SVT – och i förlängning hoppas på en återgång till en mer opartisk inställning hos SVT så att även de med annan åsikt än alliansens kan komma till tals.
