Regeringen har funnit ett nytt sätt att krossa las, lagen om anställningsskydd.
Lagen ska vara kvar, men en ny utredning ska se över hur det kan bli enklare, smidigare och billigare för arbetsgivaren att bryta mot las och avskeda anställda utan saklig grund.
Att bryta mot las kan därför snart bli lika bagatellartat som att gå mot röd gubbe.
Det är svårt att förstå dessa ständiga attacker mot las eftersom svensk arbetsrätt redan i dag är mycket flexibel när en arbetsgivare vill dra ned på antalet anställda.
Svenska företag kan lätt anpassa produktionen efter efterfrågan som ett sätt att skapa konkurrenskraftiga företag och i längden fler och bättre betalda arbetstillfällen.
Men för att ett så flexibelt system ska fungera krävs regler mot godtycke som skyddar individen.
Las bestämmer därför hur uppsägningen ska gå till och vilka villkor som ska vara uppfyllda för att arbetsgivarna ska få gå ifrån en strikt turordning enligt regeln ”sist in först ut”.
Därför har arbetstagaren vid tveksamma fall rätt till lön om han eller hon jobbar kvar under det att en uppsägning prövas rättsligt, och om uppsägningen befinns vara gjord utan saklig grund har arbetstagaren rätt till skadestånd från arbetsgivaren.
Båda dessa saker vill regeringen nu ändra på.
Någon lön ska den uppsagde inte få under det att tvisten prövas, och eventuella skadestånd ska sänkas.
Att på så sätt mildra följderna vid godtycklig uppsägning är inget annat än att bakvägen urholka las och avsevärt försämra den anställdes rättstrygghet.
Regeringens strategi för las kan liknas vid de rättsliga turerna kring att gå mot rött ljus. Det är visserligen fortfarande förbjudet att gå mot röd gubbe, men det finns inget straff för dem som ändå gör det.
Det är naivt att tro att antalet olovliga uppsägningar inte skulle öka om det blev i stort sett straffritt att säga upp vem som helst när som helst.
Och det är naturligtvis naivt att tro att las turordningsregler inte skulle påverkas.
Under de senaste tre åren (2008–2010) har bara mellan 70 och 80 fall avgjorts varje år i Arbetsdomstolen där tvisten gällt eventuellt brott mot las.
Under samma tre år har 96 000, 115 000 respektive 44 000 personer varslats om uppsägning. Även om långt ifrån alla varsel i slutänden leder till uppsägning visar den stora skillnaden i varsel jämfört med tvister i arbetsdomstolen att systemet fungerar mycket bra som det är i dag.
Om las tillåts stävja godtycket vid uppsägningar har hela samhället lättare att anpassa livsföring, tjänster och produktion till nya förutsättningar så att svenska företag kan hänga med i utvecklingen när ekonomin förändras.
Det är allvarligt då en regering på eget initiativ vill sänka straffsatser inom arbetsrätten och förändrar villkoren för hela arbetsmarknaden, samtliga anställda och balansen mellan arbetsmarknadens parter.
Det är dessutom ytterligare ett bevis för att statsmakterna trots ständiga lovord om ”den svenska modellen” fortsätter sitt krig mot dagens anställningsskydd.
Naturligtvis är det fortfarande lång väg kvar innan utredningen har förvandlats till ett färdigt förslag.
Men att regeringen över huvud taget tillsätter en utredning med det uttalade syftet att göra det lättare för arbetsgivaren att bryta mot lagen är minst sagt anmärkningsvärt.
