Arbetsmiljöbrott skiljer sig på många sätt från andra brott. Åklagare måste ständigt stå på sig för att driva fram praxis i domstolarna. Som när en stuveriarbetares död ledde till ett vägskäl för åtal om döds­olyckor på jobbet.

– Det är svåra utredningar som aldrig kan jämföras med att någon slår någon annan på käften en fredagskväll, säger chefsåklagaren på Rema, Mats Palm.

Här ligger grundproblemet, anser Henrik Forssblad på Rikspolisstyrelsen: uppsåtliga brott och oaktsamhetsbrott hanteras olika.
­

– När något inträffat som beror på oaktsamhet är min erfarenhet att domstolarna sällan tillämpar den straffskala de faktiskt har möjlighet att använda.

Lägg där till grundkravet att en åklagare aldrig får väcka åtal om man inte tycker sig kunna bevisa brott. Även om han eller hon misstänker brott. ”Hellre fria än fälla.” Och tillbaka till jämförelsen med ett krogslagsmål: Arbetsmiljöbrott är sällan så tydligt avgränsade i tid, rum, vittnen.

– Det är hemskt många faktorer inblandade. Det kan handla om brister i organisationen på arbetsplatsen som sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Under en period där det kan ha funnits tio olika chefer.

Åklagaren Lotten Loberg beskriver sin arbetsvardag. Det krävs att poliser snabbt är på plats, och duktiga på att dokumentera rätt saker.

Hon nämner ett fall där en man föll genom ett tak under ett bygge och avled. När polisen kom dit var allt undanstädat. Och samtliga på plats hävdade att mannen absolut inte var anställd, utan en vän som ingen förstod vad han hade på taket att göra. Det var bara att lägga ner utredningen.

– Ett annat bekymmer är att vittnen i arbetsmiljömål kan känna en lojalitetskonflikt gentemot arbetsgivaren. I polisförhör kan man vara frispråkig men i domstolen tonar många ofta ner uppgifterna markant. Vilket är ganska förståeligt om man ska till jobbet dagen efter.

Men åklagarna lyckas också flytta fram positionerna i domstolarna. Lotten Loberg drev ett fall som till slut gick till Högsta domstolen (HD). Det gällde en stuveriarbetare som klämts till döds av en kranskopa i Åhus hamn.

Enligt åklagaren hade vd:n för hamnbolaget brustit som inte sett till att det fanns en signalman, en kranförares ögon för dolda områden, på plats. Tingsrätt och hovrätt ansåg visserligen att vd:n varit oaktsam, men såg inget samband med olyckan. Stuveriarbetaren kunde lika gärna ha dött om en signalman funnits där. Enligt hovrätten leder hypotetiska frågor till antaganden, som inte bör räcka för att döma någon.

– Det gjorde mig upprörd. Kan vi aldrig ställa hypotetiska frågor i oaktsamhetsbrott blir det svårt att väcka åtal, säger Lotten Loberg.

HD gick däremot på hennes linje, och dömde vd:n till villkorlig dom och dagsböter. HD slog fast att det sannolikt skulle ha varit en tillräckligt kompetent signalman på plats, och att tragedin kunde ha undvikits. En dom, som sedan den kom 2007, blivit vägledande för det så kallade orsakssambandet i arbetsmiljömål.

– HD ställde allt på sin spets. Hade man dömt annorlunda hade vi haft väldigt stora bekymmer i dag, säger chefsåklagaren Mats Palm.