Lenita Granlund

Foto: Bertil Ericson

Det dröjde 100 år innan Kommunal valde en kvinna till avtalssekreterare 2010. Snart ska Lenita Granlund förhandla om Kommunals viktigaste avtal utan ett enat LO:s stöd.

IF Metall, GS och Livs har redan ställt sig utanför LO-samordningen. Utgångsläget kunde vara bättre när de 14 förbunden ger LO besked i dag.

– Vi säger ja till LO-samordningen, men vi vet inte hur alla andra gör. Vår utgångspunkt är att vi kan ha en LO-samordning med dem som är kvar, men exakt hur är för tidigt att säga än, säger Lenita Granlund.

Efter avtalsrörelsen vill hon ha en generaldebatt om LO:s framtida roll. Därmed har hon inte sagt att LO ska sluta med lönefrågorna.

– Men vi kan inte heller ha det så här att förbunden hoppar av och på. Vi behöver en strategisk diskussion om löne- och avtalsfrågor, tycker hon.

Två tredjedelar av LO-ledningen avgår på kongressen i maj. LO:s framtida roll och lönestrategi kan bli något att börja med för den nya ledningen.

– Absolut. Då får de ett uppdrag redan nu.

Lenita Granlund utbildade sig till undersköterska på 70-talet. Då krävdes toppbetyg för att komma in på vårdlinjen. Tjejerna skulle jobba med barn eller vård. Killarna skulle börja på bruket. Så var det i Kolsva.

Hon började som undersköterska 1980 och jobbade sig runt till flera olika städer. Efter några år blev det Västmanland igen, närmare bestämt Köping. Då hade hon småbarn och jobbade natt på ett äldreboende. Hon kunde säga ifrån på jobbet och valdes följaktligen till arbetsplatsombud 1987. Med tiden blev hon ordförande i sektionen och därefter ombudsman i Västerås. 2002 kom hon till förbundskontoret.

Nu är hon den enda kvinnan bland avtalssekreterarna i LO.

– Jag gillar förhandlingar. Kollektivavtal och paragrafer kan få andra att somna, men jag vaknar till liv. Jag är lite rubbad när det gäller sånt.

Hon fick ingen mjukstart på nya jobbet. Det största avtalet med kommuner och landsting blev visserligen klart strax innan hon valdes, men 60 avtal återstod.

Det krävdes ett par konflikthot och åtta medlingar innan avtalen blev klara. Då nådde Kommunal ändå inte lika långt mot de privata arbetsgivarna som mot de offentliga. Det gick inte att komma runt märket på 3,85 procent. Utvägen blev att skjuta löneförhöjningen några månader framåt.

– Vi fick ”sälja” avtalsperiodens längd för att få upp lönenivån lika mycket för alla, konstaterar hon och tillägger att förra avtalsrörelsen var ett undantag.

– Vi har jobbat mycket med att de privata avtalen ska vara konkurrensneutrala mot kommuner och landsting. Vi är inte där än. Det finns en del kvar att göra, men vi har kommit en bra bit på väg.

Kommunal är Sveriges största fackförbund med drygt en halv miljon medlemmar. Åtta av tio är kvinnor. 140 000 jobbar i privata företag och 370 000 i kommuner och landsting.

Uppmarschen inför nästa avtalsrörelse börjar med avtalskonferenser landet runt i oktober. I december ska förbundsstyrelsen fastställa kraven. I januari börjar förhandlingarna. Målet är ett nytt avtal för 370 000 i kommuner och landsting senast den 31 mars.

Ett par krav är fastställda i LO-samordningen.

Lönerna ska upp med 860 kronor eller 3,5 procent på ett år – plus 100 kronor i jämställdhetspott till grupper som tjänar mindre än 22 400 kronor. Lägstalönerna ska upp lika mycket som grundlönerna.

De otrygga jobben ska bli färre. Två års vikariat eller ett års visstidsanställning ska ge fast jobb så att man ”kan flytta hemifrån vid 37 års ålder”, som Lenita Granlund uttrycker det.

– Otrygga jobb är inget ungdomsproblem. 28 procent av de anställda i kommuner och landsting är visstidsanställda mot 14 procent på arbetsmarknaden i övrigt. Många har otrygga anställningar långt upp i mogen ålder. Småbarnsmammor tvingas hoppa in som daglönare.

Otrygg anställning betyder låg lön. Enligt siffror för 2010 fick privatanställda arbetare upp lönerna med 560 kronor mot 350 kronor för offentligt anställda. Förklaringen är att de visstidsanställda tjänar sämre, enligt Lenita Granlund:

– Trots lagstiftning som förbjuder diskriminering ser vi att de har lägre löner och sämre löneutveckling än fast anställda. Om man räknar bort de visstidsanställda hamnar löne­ökningarna på avtalets nivå.

Kommunals egna avtalskrav spikas i höst. Delade turer och rätt till heltid lär finnas med på ett eller annat sätt. I förra avtalsrörelsen försökte Kommunal ta betalt för delade turer i äldre­omsorgen med bussavtalets betalda väntetid som modell.

– Men där nådde vi inte fram.

Gentemot de privata vårdbolagen lär Kommunal ännu en gång driva det gamla kravet på yttrandefrihet för de anställda. Ännu har inget privat vårdföretag infört både meddelarfrihet och meddelarskydd, som finns i kommuner och landsting. Däremot behöll Svenska kyrkan yttrandefriheten efter skilsmässan från staten.

Fakta

Lenita ­Granlund

Ålder: 48 år.

Familj: Man, två vuxna barn och barnbarnet Nike, nio månader.

Inkomst: 54 000 i månaden.

Jobb: Tredje kvinnliga avtalssekreteraren i ett LO-förbund och den första kongressvalda. De övriga är Ella Niia, Hotell- och restaurang, och Sofie Rehnström, Transport.

Fritid: ”Bort från stan” till landet utanför Köping.