I går såg vi ännu en borgerlig tankesmedja födas.

Det gamla forskningsinstitutet Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, gjorde sig då av med sin forskningschef Laura Hartman för att hon kommit till ”fel” resultat när hon som redaktör för en SNS-rapport i förra veckan slog fast att privatiseringen av svensk välfärd varken lett till högre kvalitet, bättre effektivitet eller lägre kostnader.

Hartmans avgång fick även den tidigare forskningschefen på SNS, professorn i statsvetenskap Olof Petersson, att avgå som rådgivare till SNS med omedelbar verkan.

Ur ett forskningsperspektiv är det tämligen obegripligt hur SNS därmed så flagrant reagerar på obehagliga forskningsresultat.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det däremot både förståeligt och mycket välkommet för flera av de företag som är medlemmar i SNS.

Det handlar nämligen om miljardtals kronor för tjänsteföretagen.

Branschorganisationen Vårdföretagarna har satt som mål att privat välfärd redan 2012 ska stå för 25 procent och på sikt uppgå till 50 procent av alla välfärdstjänster i Sverige. I dag är andelen 17 procent.

Redan 2009 fick de privata företagen 62 miljarder kronor från svenskarnas skattepengar, enligt en sammanställning av uppgifter från SCB och Sveriges kommuner och landsting som Svenska dagbladet har gjort.

Och som LO-Tidningen tidigare har visat står oftast svenska och internationella riskkapitalbolag bakom dessa allt större välfärdsföretag.

I detta läge kommer alltså en gedigen forskningsrapport, den första av sitt slag någonsin som på djupet utvärderar privatiseringen, och slår fast att denna privatisering inte har fört med sig några fördelar vare sig för stat eller för skattebetalare, som patienter, skolelever och andra.

Några utdrag ur rapporten:

Om hur företagen skapar vinster genom att skära i verksamheten:

”Det enda sättet att generera vinst blir att hålla nere kostnaderna.”

Om kommuners och landstings nytta av privatiseringarna:

”Dessutom resulterar besparingen oftast i högre vinst för utföraren utan att det offentligas kostnader minskar.”

Om påståendet att privatiseringen inneburit små vänliga familjeföretag eller stiftelser:

”Ökningen av privata aktörer under 2000-talet har på samtliga områden skett genom tillkomsten av fler och större vinstsyftande aktörer”

Dessa insikter innebär oundvikligen ett hot mot riskkapitalbolagens fortsatta expansion på välfärdsområdet och fortsatta vinstuttag av våra skattemedel genom ökad privatisering.

Det är det uppenbara skälet till att sanningens budbärare, SNS forskningschef Laura Hartman, nu får lämna sin post.

Borgerlig media har letat med ljus och lykta efter något mer ”rumsrent” skäl till avgången.

Ett skäl som givits snudd på gigantisk plats är att Hartman tvingas gå på grund av att det i den 279 sidor tjocka rapporten står att friskolor kan välja sina elever, vilket de inte alltid kan.

Den sedan knappt två år nya ledningen för SNS säger att Hartman och ledningen hade olika åsikt om vad som ska sägas i SNS namn respektive i enskilda forskares namn, vilket naturligtvis också är ett svepskäl.

Alla som följt SNS utgivning genom åren vet att Hartmans rapport inte på något sätt skiljer sig från alla andra hundratals SNS-rapporter när det gäller distinktionen forskare – SNS.

I stället kvarstår faktum: rapporten levererade obehagliga sanningar. Därför fick Laura Hartman gå.

Professor Olof Petersson var därför mer sanningsenlig när han i går skrev på sin blogg om varför han hoppar av SNS:

”I dag sade jag upp mig från SNS. Skälet är interna meningsskiljaktigheter när det gäller SNS-forskares möjlighet att fritt få presentera sina forskningsresultat.”

”…inom ramen för det valda ämnesområdet måste SNS-forskare ha full akademisk frihet. Det är en grundläggande förutsättning för SNS-rapporternas trovärdighet.”

Tyvärr har SNS i och med hanteringen av Hartman och Petersson förlorat mycket av sitt förtroendekapital, det förtroendekapital som gjorde att LO faktiskt en tid övervägde ett medlemskap i SNS.

Med den censur av misshagliga fakta och öppen forskning som SNS i går manifesterade är det bra att så aldrig skedde.

Som ett ödets ironi ger Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro just i dag ut en liten skrift om välfärdstjänster där de utan större framgång försöker svara på den SNS-rapport som Hartman varit redaktör för.

I framtiden kanske SNS och Timbro kan öka sitt samarbete så att det inte behöver bli några meningsskiljaktigheter alls.