Ny organisation ritar om arabvärldens fackliga karta

Den fackliga kartan i arabvärlden fortsätter att ritas om. I slutet av förra veckan bildades en ny organisation. Därmed konkurrerar två fack med varandra om vem som ska företräda de arabiska löntagarna.

I fredags förra veckan fick den fackliga världen en ny bokstavskombination att hålla reda på. En ny organisation ADTUF – Arab Democratic Trade Union Forum – utropades i Jordaniens huvudstad Amman.

– Det är ingen hemlighet att vårt mål är att ta över den roll som den tidigare fackliga organisationen spelade, säger säger Nezam Qahoush, på Internationella fackliga samorganisationen (IFS).

Han syftar på ICATO som har sitt huvudkontor i Syrien. Det är en organisation som bildades i mitten av 1950-talet och som varit den stora organisationen för fackföreningsrörelsen i regionen.

De stora omvälvningarna i arabvärlden har dock skapat spänningar i organisationen som tidigare leddes av en libysk generalsekreterare som hade nära kontakt med den libyska ledaren Gaddafi.

– Kampen för demokrati som ännu pågår behöver ett starkare stöd, sa Abdessalam Jerad från Tunisien som är den nyutnämnda ordföranden för ADTUF.

Reaktionen för den gamla samorganisationen lät sig inte dröja. På sin hemsida varnar ICATO för ”utländsk intervention” och är kritiska mot alla försök att bryta upp de enade arabiska facken.

För de internationella biståndsorganisationerna kan dock den nya organisationen vara ett steg framåt. Deras arbete underlättas nämligen om de kan få hjälp att koordinera sina projekt av en organisation som endast har demokratiska medlemmar.

Då Saddam Hussein förlorade makten i Irak var det många som vill vara med att bygga upp ett nytt demokratiskt samhälle. Nezam Qahoush på världsfacket säger att situationen nu är likartad efter den arabiska våren.

– De globala facken vill vara först där det händer. Det är som en tävling. Låt oss starta ett hjälpprojekt i Irak, eller Egypten!
Han varnar dock för att välvilliga donatorer kan bidra till att göda korruptionen.

– En av donatorerna, ett fackförbund, hade miljontals dollar som de var villig att satsa på demokratiprojekt men de var tvungna att vara färdiga inom ett år, säger Nezam Qahoush.

– Herregud sa jag. Vill du att jag ska köpa villor och Mercedesbilar för pengarna. Om projekten inte koordineras finns risken att pengar endast leder till att det blir mer korruption.
För närvarande är osäkerheten stor hur fackföreningsrörelsen i arabvärlden utvecklas.

De gamla fackföreningarna har varit tvungna att ha starka band till de totalitära regimerna. Det har varit en förutsättning för deras överlevnad. 
Det land där facket utvecklas mest gynnsamt är Tunisien. Där verkade UGTT i årtionden med den förre diktatorn Ben Alis godkännande. Men bara några veckor innan den gamla regimen föll bytte facket sida och började stödja demokratirörelsen. Facket kom att spela en avgörande roll för demokratiseringen i Tunisien.

En likartad utveckling sker i Egypten. Det tidigare stora egyptiska facket ETUF har en väl utvecklad organisation och driver både en egen bank och ett försäkringsbolag.

Till skillnad från sina tunisiska kolleger höll dock ETUF kvar vid den gamla regimen. Det är först efter Hossni Mubaraks fall som facket långsamt har börjat röra sig i en demokratisk riktning.
I Egypten håller samtidigt ett oberoende fack på att växa fram – Egyptian Federation of Independent Trade Unions.

De globala facken och internationella biståndsorganisationerna står inför ett dilemma.

– Det kan finnas en möjlighet att leda de gamla regimvänliga facken från mörkret till ljuset. Fördelen är att de har en stor och välutvecklad byråkratisk organisation. Problemet är att de inte har representerat sina medlemmar utan varit fristående maktapparater som stött regeringarna.

– Det andra alternativet är att börja om helt från början och bygga nya organisationer men det tar lång tid och är komplicerat, säger Nezam Qahoush.