År 2010 körde Socialdemo­kraterna fast på Rut-avdraget.

Många ansåg att det var fel att inkomsttagares skattepengar skulle bekosta barnflickor i andra människors hem.

Men förespråkarna ansåg att Rut kunde lösa ”livspusslet” och att ett ja skulle plocka hem röster från medel­klassen.

Vilket var en hejdundrans missräkning.

När Skatteverket nu gör en genom­gång av Rut och Rot undviker de alla svåra frågor.

Däremot redovisas intressanta siffror som möjligtvis kan bli en öppning för Socialdemokraterna.

75 procent av alla som använder Rut gör små avdrag på under 5 000 kronor per år, främst för flyttstädning och fönsterputsning.

Ändå är gränsen satt till det tiodubbla, 50 000 kronor, eller 100 000 kronor för ett hushåll på två personer som köper hushålls­tjänster för 200 000 kronor.

Denna extremt generösa gräns gör att merparten av vad Rut-av­draget kostar, 71 procent, härrör från avdrag på över 5 000 kronor.
Men inget vanligt par arbetande människor köper städhjälp och barnpassning för 200 000 kronor per år och låter skattebetalarna betala hälften. Ändå är det, som sagt, här som de riktigt stora kostnaderna för andra skattebetalare finns.

Om nu Socialdemokraterna tror att vägen till medel­klassens hjärtan går via Rutavdraget, och om de samtidigt vill undvika stora överföringar från vanliga skat­te­be­ta­la­re till rika hushåll skulle S åtminstone kunna föreslå en maximigräns på 5 000 kronor för avdraget.

Det skulle spara drygt en miljard ­kronor åt andra skatte­betalare, 75 procent av alla som använder Rut skulle inte märka någon skillnad, och det par som köper städhjälp för 200 000 kronor per år har nog råd att betala lite mer själva.