Bahrains folkliga protester har slagits ned med våld, men framtiden är ändå hoppfull. På bilden visar människor sitt stöd för en av de läkare som åtalats för att ha vårdat skadade demonstranter efter tidigare protester.

Foto: Hasan Jamali

Bahrains folkliga protester har slagits ned med våld, men framtiden är ändå hoppfull. På bilden visar människor sitt stöd för en av de läkare som åtalats för att ha vårdat skadade demonstranter efter tidigare protester.

 

Stridsvagnar och attackhelikopt­rar sattes in mot obeväpnade demonstranter i Bahrain. Trots det tillhör landet, tillsammans med Tunisien, de stater i arabvärlden där det ser ljusast ut för facket.

– Om det går bra kan Bahrain bli en modell för organisering i hela regionen, säger Nezam Qahoush, som nyligen besökte Sverige för att delta i ett LO-seminarium.

Från sitt kontor i Jordaniens huvud­stad Amman har Nezam Qahoush, koordinator på världsfacket IFS (Internationella fackliga samorganisationen), en överblick över vad som händer i regionen.

Under upproren i arabvärlden hade han timme för timme kontakt med de fackliga aktivisterna i olika länder. I dag har protesterna klingat av och nya samhällen och fackföreningsrörelser håller på att byggas upp.

Ljusast ser det ut att vara i Tunisien. Under den så kallade jasminvåren kom facket UGTT att spela en avgörande roll när president Ben Ali avsattes. Och nu finns flera positiva tecken på att fackets inflytande stärks.

Den 23 oktober håller Tunisien demokratiska val. Samtidigt sker ett generationsskifte i fackföreningsrörelsen. Den kombinationen gör Nezam Qahoush hoppfull.

– Det innebär att ett nytt och för­hoppningsvis mer demokratiskt per­spektiv tar över, säger han.

– Förra veckan strejkade till och med polisen i Tunisien. Det är den första strejken på 30 eller 40 år för offentlig­an­ställda. Det visar att det håller på att ske en organisering inom offentlig sektor.

Bahrain tror han också får uppleva en stark facklig utveckling.

Det lilla kungadömet som gränsar till Saudiarabien slog till hårt mot demokratirörelsen. Tanks, attackheli­kopt­rar och hårdföra specialstyrkor sattes in för att kväsa protesterna. Nyligen åtalades också vårdpersonal för att ha använt statens egendom då de vårdat skadade demonstranter.

Trots det tror Nezam Qahoush att facket har stora möjligheter just där. Skälet är att Bahrain är splittrat. Majoriteten av befolkningen är shiamuslimer, medan kungafamiljen är sunni­muslimer.

Den karismatiska fackföreningsledaren Salman Jaffar Al Mahfoodh på centralorganisationen GFBTU har dock lyckats ena shia- och sunnimuslimer i sin organisation – vilket är ett trumf­kort i en tid då landet behöver enas.

– Om de bara får tillräckligt med stöd tror jag till och med att det kan växa fram en modell i Bahrain för facklig organisering i hela regionen, säger Nezam Qahoush.

Ett tredje land där utvecklingen ser positiv ut är Jordanien. Där håller en ny facklig organisation på att bildas i opposition mot det nuvarande regeringsvänliga facket.

Det finns dock också en rad mörka moln på den fackliga himlen i Mellanöstern.

Värst är läget i Syrien. Där kallar den regeringsvänliga centralorganisationen demokratirörelsen för terrorister.

Och i Libyen gör det instabila politiska läget det svårt att göra några förutsägelser. En ny facklig organisation – General federation of free Libya trade unions – har bildats i staden Benghazi. Ledaren vågar dock inte lämna landet för att möta andra fackliga ledare eftersom han fortfarande är rädd för att Muammar Gaddafi ska återta makten.

I det största och viktigaste landet i regionen, Egypten, är det också svårt att se åt vilket håll facket utvecklas. Fria val har utlovats under hösten men det sittande militärrådet har aktivt försökt stoppa strejker och lagt lagförslag som försvårar facklig organisering.

En ny organisation har bildats – Egyptian independent trade union federation – vid sidan av det stora facket ETUF som nu sakta håller på att utvecklas åt ett mer demokratiskt håll.