För ett antal år sedan krockade två tunnelbanetåg vid Liljeholmens tunnelbanestation. Kraschen var inte allvarlig. Tågen hade just startat och törnade emot varandra när de försökte ta sig in på samma spår samtidigt.

Men SL:s information var minimal. De resande fick inte veta vad som hade hänt, bara att det var stopp i trafiken, och att det hänt någonting vid Liljeholmen.

Inte ens de som försökte kliva på i Liljeholmen fick veta varför perrongen var avspärrad.

Ryktet om en olycka med många döda började spridas.

När SL äntligen tog bladet från munnen löd den första versionen att ett tåg hade spårat ur.

SL gjorde alla misstag man kan göra; de höll inne med information, de lät rykten ta överhand och förmedlade sedan felaktig information.

Sedan dess har SL:s kommunikatörer uppenbart gått på kurser i information, kurser som säkerhetspolisen verkar ha skolkat ifrån.

Turerna runt de fyra personer som greps natten till den elfte september i Göteborg misstänkta för förberedelse till terrorbrott är återigen en studie i hur man inte ska lämna information.

Ett spektakulärt ingripande där poliser stänger en konsthall och kör ut alla besökare, för att en stund senare dra tillbaka alla styrkor utan att säga vad som händer.

Den politiska kommunledningen får aldrig någon information från Säpo och när den politiska ledningen själva ringer upp hävdar Säpo sekretess.

I Sverige är det politiker som styr, inte säkerhetspolisen.

Senare samma dag kommer de första läckorna, naturligtvis, eller om det är gissningar, eller fabricerade uttalanden, ingen vet så länge säkerhetspolisen lägger locket på.

Någon som uppges vara inom polisen läcker till Expressen att de gripna har knytningar till Al Qaida.

Al Qaida är alltså i begrepp att slå till i Göteborg är den version svenskarnas matas med under Säkerhetspolisens tystnad. Al Qaidas cell i Sverige vill skaffa sig vapen och sprängmedel, enligt källan, eller om redan har vapen och sprängmedel.

Säkerhetspolisen är en instans som på politikernas och invånarnas uppdrag ska övervaka vår säkerhet.

Om de gripna personerna förberedde ett terrorangrepp är det synnerligen allvarligt.

Men säkerhetspolisens självpåtagna roll att informationsmässigt stå över både politiker och medborgare är en strategi som oundvikligen bara leder till ryktesspridning, desinformation, och till en rättsosäkerhet som inte är acceptabel i ett demokratiskt samhälle.

Det hela känns som en återklang från den tid då kriget mot terrorismen pågick som bäst och då allt var tillåtet i sken av att hindra terroristerna från att slå till.

Men så varken kan eller ska det vara i en demokrati.

Skicka kommunikationsavdelningen hos säkerhetspolisen på en kurs i hur man förmedlar information.

Och låt säkerhetspolisens uppdragsgivare, politikerna, få den information som krävs för att garantera rättssäkerheten.