När jag kom tillbaka från semestern fladdrade en handskriven lapp i trapphuset: ”Kära grannar! Snälla lämna inte ut information om vare sig huset eller våra värdar ifall ni blir uppringda. Förmodligen försöker privata investerare köpa fastigheten.”

Grannhuset, en av de sista ockuperade byggnaderna i Kreuzberg, är redan sålt. Saneringen pågår, lägenheterna kommer successivt att tömmas på folk och sedan förmedlas på nytt, till saftigt höjda hyror. En bekant erbjöds nyligen cirka 50 000 kronor för att lämna ”tillbaka” sin lägenhet till husets nya ägare. Hon avstod och väntar nu med bävan på nästa hyreshöjning.

Undanträng­ningen på den berlinska hyresmarknaden är särskilt påtaglig i Kreuzberg och Neukölln. Kvarter som för fem, sex år sedan dominerades av arabisk- och turkisktalande familjer och spridda studenter tas nu över av nyinflyttade 25-plussare från Skandinavien, Spanien och USA.

De har råd att betala den nya tidens hyror. De förmår punga ut med provision åt mäklarna, som inte behöver göra mer än att dyka upp till lägenhetsvisningarna. In­komstsvagare grupper försvinner snabbt: För hitta något billigare måste man byta stadsdel helt och hållet.

”Så att det blir något över att leva på” – med den parollen arrangerades i lördags en demonstration mot de brant stigande hyrorna. Polisen räknade 2 500 deltagare, arrangörerna minst 6 000.

Manifestationen var samtidigt ett underkännande av den bostadspolitik som förs av socialdemokraterna och vänstern i Berlins senat. Hyresfrågan är ett hett tema inför valet den 18 september, framför allt vänstern har tappat förtroende.

Sedan murens fall har Berlins bostadsmarknad präglats av tvivelaktiga försäljningar av offentlig egendom, mutskandaler och privatiseringsiver. Lokala politiker – först från höger och sedan vänster – har berikat sig själva och privata fastighetsfirmor på det offentligas bekostnad. Å andra sidan har det funnits en protestkultur. ”Der Häuserkampf”, kampen om stadens hus, är inte ny. Nyheten är att lägenheterna börjar sina.

Berlins befolkning, som i europeisk jämförelse haft unikt mycket tomrum till sitt förfogande, växer. Antalet hushåll växer ännu snabbare. Samtidigt har reallönerna under de gångna åren sjunkit. Efterfrågan stiger på små, billiga lägenheter.

Men någon nybyggnation för att parera utveckling­en har inte ägt rum. Tvärtom har bostadsbeståndet krympt. Och de en- och tvårummare som finns saneras just nu i rasande tempo för att bjudas ut till nyinflyttade västeuropéer – mot provision, givetvis.

Unn Gustafsson
Tyskland