Ja, franska invånare är ”världsmästare på pessimism”.

När de får frågor om ekonomiska framtidsprognoser brukar svaren vara mer nedslående än i andra länder. Och detta trots att man till exempel har ett relativt utbyggt socialförsäkringssystem.

”Det franska samhället lider av utbrändhet”, säger Jean-Paul Delevoye, som tidigare i år avgick som Frankrikes motsvarighet till JO. I en rapport beskriver denne högerpolitiker ett land som håller på att gå in i väggen.

”Känslan av maktlöshet och isolering är utbredd. Det finns ett akut behov av att skapa förhoppningar.”

Hur sjutton då? Med tanke på dagsläget råder knappast stor optimism i grannländerna heller.

Men varför en permanent svartsyn är extra stark just här finns det flera teorier om.

Obs! Det handlar om de stora samhällsfrågorna. I enkäter om familjeliv och sex säger många att de har det bra.

En av förklaringarna är att Frankrike lider av kroniskt hög arbetslöshet sedan flera decennier.

Detta beror i sin tur bland annat på att en radda politiker, både till höger och vänster, har missat flera ”tåg” inom den tekniska utvecklingen. Det hävdar Philippe Askenazy, som jag nyligen lyssnade till i en bokhandel i stan.

Han är en av fyra franska ”bedrövade” ekonomer, som har skrivit ett manifest som får stöd av hundratals kollegor.

”Tyvärr har EU-ländernas ledningar inte lärt sig ett dugg av den finansiella krisen. Det är inte budgetnedskärningar som behövs i dag.

Satsningar på sjukvård och utbildning är goda investeringar för framtiden”, säger han. Och pekar på att ekonomisk ojämlikhet bara banar vägen för nya kriser.

Idén om att det är förbättringar som behövs, och inte tvärtom, kan ju skapa hopp.

Men det är inte på den vägen som läsåret inleds nu i september. Svajande finansmarknad … Dåliga arbetslöshetssiffror under sommaren … Lägre tillväxt än förväntat … Hot om att Frankrikes kreditbetyg mister ett av sina tre A:n …

Och de solbrända återvändande ministrarna presenterar genast en krisplan för att hålla statsbudgeten i schack.

Usch ja. Det kommande året blir tufft. Redan före sommaren var det politiska klimatet stundtals näst intill outhärdligt. Höstterminsstarten är också avstampen för en segsliten maktkamp. Om åtta månader är det presidentval.

Just nu är det svårt att föreställa sig att någon av kandidaterna har förmågan att svinga ett glittrande trollspö, som får invånarna här att se ljusare på framtiden.

Anna Trenning-Himmelsbach
Frankrike