Konjunkturen är alltjämt stark. Vi gläds därför åt en god tillväxt och en stark sysselsättningsuppgång. Trots högkonjunkturen ligger arbetslösheten på en historiskt hög nivå, drygt 8 procent. Såväl i vårt land som ute i Europa har massarbetslösheten tagit ett stadigt grepp om arbetsmarknaden. Vi får inte under några förhållanden vänja oss vid en situation med massarbetslöshet.

Samtidigt med massarbetslöshet råder det också arbetskraftsbrist på vissa delar av arbetsmarknaden. Detta är en bisarr situation som ytterst kan leda till löne- och prishöjningar, som i sin tur kan öka takten i Riksbankens räntehöjningar. Högerregeringen får ta det fulla ansvaret för denna situation: de har inte kunna dimensionera och anpassa arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning till konjunkturläget. Den har i stället haft ett enda recept mot massarbetslösheten: stora skattesänkningar, som har kombinerats med en ensidig utbudspolitik och en långtgående nedrustning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och våra trygghetsförsäkringar.

Nu har vi facit av denna politik i form av ett gigantiskt misslyckande med att bekämpa massarbetslösheten. Dessutom är målet om full sysselsättning mer avlägset än på länge. Det finns inte heller någon heltäckande politik för att effektivt angripa den skyhöga arbetslösheten. Arbetskraften står i stället sämre rustad för att möta allt hårdare krav på anställningsbarhet. Matchningen mellan arbetssökande och de lediga jobb som finns har också försämrats. Huvudproblemet under de senaste åren har varit bristen på arbetstillfällen, och inte befolkningens bristande arbetsvilja – som regeringen tycks tro!

Det är mer än två decennier sedan som full sysselsättning kännetecknade arbetsmarknaden. I stället har arbetslösheten skjutit i höjden för varje låg- och högkonjunktur som har passerats. Det tar också allt längre tid för arbetsmarknaden att återhämta sig efter en djup ekonomisk nedgång. Inte minst gäller det grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden. Tillsammans kan dessa räknas till omkring 250 000 personer. De blir allt fler för varje kon-junkturcykel, vilket är mycket allvarligt. Denna utslagning på arbetsmarknaden är också ett relativt nytt fenomen efter 1990-talets djupa kris, och leder till att allt fler i arbetsför ålder får svårare att hitta en lämplig plats i arbetslivet och kunna försörja sig själva.

Vi socialdemokrater har också anledning att vara självkritiska till hur vi har förvaltat målet om full sysselsättning. Vi kan bara konstatera att det gjordes flera misstag i sysselsättningspolitiken under 1990-talet, och under de första åren på 2000-talet. En betydande del av valförlusten 2006 kan också tillskrivas dessa misstag. Och av dessa måste vi lära för framtiden.

Det är hög tid för arbetarrörelsens båda grenar att på nytt mobilisera alla krafter för att långsiktigt komma tillbaka till full sysselsättning: Ett första steg i detta arbete är därför att arbetarrörelsen tillsätter en särskild kommission som tar sig an uppgiften att formulera ett program för full sysselsättning.

Ett sådant program bör innehålla en samlad sysselsättningspolitik med en bred inriktning på olika sysselsättningsrelaterade frågor: den ekonomiska politiken (finans- och penningpolitiken), arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken. Den danska arbetarrörelsens program ”Rättvis lösning” kan tjäna som en viktig inspiration och vägledning för oss. Det är alltså dags för socialdemokratins nya ledning, när högerns sysselsättningspolitik har krackelerat, att på nytt sätta den fulla sysselsättningen överst på den politiska dagordningen.

Anders Karlsson
riksdagsledamot (S), tidigare ord­förande för arbetsmarknadsutskottet

Bo ­Bernhardsson
riksdagsledamot (S)

Peter Persson
riksdagsledamot (S)

Hans Tilly
ord­för­ande för Byggnadsarbetarförbundet

Janne Rudén
ordförande för SEKO

Stefan Carlén
för­bunds­ekonom vid Handelsanställdas förbund

Christer Persson
fristående utredare och för­fattare, tidigare mångårig medarbetare i Stats­råds­bered­ningen

Levi Svenningsson
utredare vid Arbetar­rörelsens Tankesmedja

Per Eriksson
utredare