I Storbritannien går debatten hög om orsaken till de våldsamma upplopp som skakat London.

Har upploppen någon koppling till den skyhöga ungdomsarbetslösheten och de gigantiska nedskärningar i välfärden som skett i landet de senaste åren eller inte?

Svenska borgerliga ledarsidor har sin åsikt klar: Något samband finns verkligen inte.

Enligt DN:s ledarsida är denna koppling felaktig eftersom det bara är en del av dem som fått det sämre som demonstrerar.

Något orsakssamband kan tydligen inte finnas så länge inte hela befolkningen ger sig ut på gatorna.

SvD:s ledarsida är inne på samma linje och ger egna råd till dem som fått det sämre: de kan ”försöka hanka sig fram på två jobb med långa arbetstider”, (SvD 11 aug 2011), hur nu det går till eftersom orsaken till att folk inte har några pengar oftast är att de inte kan få några jobb.

Att ta till våld och förstöra andra människors livsverk när små butiker länsas är avskyvärt. Men att, som Storbritanniens premiärminister David Cameron, bara döma ut det som hänt som ”utbrott av kriminalitet” – utan att söka orsaken till denna kriminalitet – är att agera osedvanligt svagsynt.

Om allt bara kan förklaras genom vanlig kriminalitet, varför länsades inte butikerna för fem år sedan? Eller för tio år sedan?  Varför länsas de inte varje år, eller varje vecka?

För att hämta ett citat från Michael Lundh, polis och ledamot i den dåvarande regeringens ungdomsdelegation, från år 2000:

”Det är fattigdom och social utslagning som skapar, och alltid har skapat, kriminalitet.”

De som till skillnad från David Cameron (och DN:s och SvD:s ledarsidor) ser en koppling mellan kriminalitet och social utslagning vill få slut på oron genom att satsa på jobb och stoppa nedskärningarna.

De andra, med Cameron i spetsen, tror i stället på oinskränkta befogenheter för poliser utrustade med gummikulor och vattenkanoner.