Foto: Erik Larsson

Den turkiska ekonomin är brännhet. Den växer mellan 5 och 10 procent årligen. Ändå söker flera turkar sig utomlands för att få jobb. Samtidigt flyttar flera Östeuropéer till Turkiet.

– Mest moldavier, georgier, azerbadjaner och andra från östeuropeiska stater, säger migrationsprofessorn Gülay Toksöz på politiska och ekonomiska fakulteten på universitet i Ankara.

En rund man i 60-årsåldern kommer in med två koppar turkiskt kaffe på en bricka.

Han ställer försiktigt ned kopparna på bordet framför oss och stänger dörren till Gülay Toksöz arbetsrum bakom sig då han går.

Det är denna typ av arbeten som allt mer efterfrågas i den globala ekonomin. Jobb inom tjänste- och servicesektorn.

Tidigare var det industrin som slukade arbetskraft i Europa. Vinstkraven ledde till att fabrikerna flyttades till låglöneländer. Nu är det tjänstesektorn i EU som sväller. Tricket att flytta arbetsplatserna kan dock inte göras om. Städning, hushållsarbete och bärplockning låter sig inte flyttas till låglöneländer så lätt.

I stället får den billiga arbetskraften komma till EU. Det är som ordspråket säger: ”Om berget inte kan komma till Muhammed, får Muhammed komma till berget”.

Gülay Toksöz säger att den demografiska situationen är en förklaring till en ökande global migration. EU:s befolkning blir allt äldre och ung arbetskraft efterfrågas.

En annan är att fler kvinnor inom EU lönearbetar. I många länder, främst i Sydeuropa, är barnomsorgen dock dåligt utbyggd. En förutsättning för att kvinnorna ska jobba är någon annan tar hand om hushållet och det är där den migrerade arbetskraften kommer in.

– Att anlita personer till marknadspriser är för dyrt, så det behövs billig arbetskraft från närliggande länder, säger hon och tillägger att det också kan vara svårt att hitta landsmän som vill göra de allra sämsta jobben.

Utanför EU:s gräns ligger Turkiet. Trots att ekonomin blomstrar ligger den officiella arbetslösheten på drygt 10 procent. Men många jobb är osäkra och lönerna låga (minimilönen ligger på 600 lira, motsvarande 2 500 kronor).

Konkurrensen på arbetsmarknaden är dessutom stenhård, vilket delvis har att göra med landets demografi.

Turkiet har i dag samma befolkningsutveckling som Västeuropa hade på 1950-talet. Det vill säga många unga som nu lämnat skolan och söker jobb.

Arbetskraftinvandringen från Turkiet till andra EU länder uppskattas vara cirka 100 000 per år. Samtidigt åker cirka 50 000 – 60 000 turkar tillbaka hem varje år.

Men samtidigt som turkarna lämnar sitt land ökar även behovet av billig arbetskraft där. Skälen är desamma som inom EU. Ofta är det kvinnor från Moldavien eller andra östländer. De kan tjäna 500 dollar i månaden här, jämfört med 50 dollar hemma.

– Det är som en migrationskedja av jobb inom vård och omsorg som löper mellan olika länder, säger Gülay Toksöz.

En förutsättning för att denna migrationens näringskedja ska fungera är, enligt henne, framväxten av mindre företag, ofta familjeägda, som verkar på avreglerade marknader.

För många av dessa småföretag är ekonomin pressad.

Familjeföretagen inom jordbruket har inte råd att betala avtalsenliga löner. De har inte heller turistsektorn och därför har de behov av billig invandrad arbetskraft.

– I byggindustrin är dock läget annorlunda. Där finns det stora företag som skulle har råd att betala. Men för att pressa ned kostnaderna anlitar de underentreprenörer.

– Det är ett system som går ut på att pressa ned lönerna så mycket som möjligt på de sämsta jobben. Därför kommer det alltid att finnas ett behov av migrerad arbetskraft. Både i EU och Turkiet. Det kommer också att finnas ett behov av papperslösa för ju mer utsatta människor är desto lägre lön är de beredda att jobba för, säger hon.

Gülay Toksöz har också studerat vilka det är som migrerar till andra länder.

En tendens är tydlig.

De välutbildade väljer USA, Kanada, Australien eller Nya Zeeland framför EU.

Till EU flyttar främst de som har en lägre utbildning eller vill återförenas med sina familjer.

Hon tror att det finns flera förklaringar till varför det är så.

– Jag bodde själv i Tyskland i tio år och studerade turkarna på den tyska arbetsmarknaden. Efter att muren föll ändrades attityden i Tyskland. Det var bra med återföreningen men det blev ett mer främlingsfientligt land så jag flyttade därifrån. Jag vet att många upplever det på samma sätt.

Hon flyttade i stället till USA där hon bodde i ett år tillsammans med sin dotter. Där upplevde att hon bedömdes mer efter sina prestationer än efter hennes härkomst.

– Det är inte alls lika viktigt var man kommer ifrån i USA. Där bedöms man inte på samma sätt efter vilket land som man kommer ifrån. Dessutom är lönerna för högutbildade bättre i där, säger Gülay Toksöz.

2050 förväntas Turkiet ha gått från en befolkning från dagens 76 miljoner till 97-98 miljoner. Efter 2050 så tros befolkningen minska, precis som inom många EU-länder idag.