En sosse går alltid bra att kritisera
När medierna jagade Mona Sahlin under förra valrörelsen florerade missförståndet att det var på grund av att hon var kvinna. Men alla med minimalt politiskt kom ihåg vet att Mosa Mona-kampanjen bara var en mild fläkt mot den veritabla medieslakten av Göran Persson, med skillnaden att alla tycktes anse att han förtjänade det. För intygade inte ögonvittnen, statsvetare och experter i alla medier att han var ond?
Det handlar förstås inte om kön utan om politisk hemvist, om att vara sosse i en borgerligt dominerad offentlighet.
Nu är det som väntat Håkan Juholts tur, och han är så färsk att kampanjjournalistiken måste treva sig fram på känn för att nita honom. Det finns än så länge ingen fixerad bild av Juholt som kan förklara för svenska folket varför han är ondskan själv och varför socialdemokratin alltid gör fel.
De superborgerliga kommentators-trollen i det förment neutrala public service, som Mats Knutsson och Margit Silberstein, kommer alltid att döma till alliansens fördel. Men det viktiga för lyckad kampanjjournalistik är att man lyckas kleta på sossen egenskaper som bildar bakgrundsbruset för deras rapportering.
När Göran Persson var rookie ställdes han mot Carl Bildt som gubevars både var hallänning och europé medan Persson bara var en tafflig lantis. Sedan hyllades Persson som statsman eftersom högern trodde att han kunde leda svenska folket in i EMU, men när han misslyckades drog Pina Persson-kampanjen igång igen med stormstyrka. Persson var kvinnoförtryckare, arrogant, bufflig, lantis, tafflig och en fifflare med dålig smak.
Mona Sahlin i sin tur var en slarvig skandalbedragare men när inte det räckte var hon bara helt körd i största allmänhet.
Men hur ser Jaga Juholt-kampanjen ut? Per T Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet har antagligen redan angett grundackordet när han jämförde honom med Marve Fleksnes i en personteckning där Juholts hantering av Libyen blandades ihop med privat skvaller. Och fram tonade bilden av en klant med alltför smort munläder som gång efter annan trampar i klaveret med samma löjeväckande självgoda attityd.
Expressens Juholthantering belyser vidare hans enorma mediala uppförsbacke. Juholt har pratat skit om kollegor på en bar i Turkiet, är kungens fiende och bär piratkopierat skärp. Därför kallas experter, branschfolk och myndighetspersoner in för att förklara att han är omdömeslös, stöder svart ekonomi och bör köpa svenskt.
Förstå mig rätt, Håkan Juholt har begått misstag – men de skulle inte ens krusa ytan på ankdammen om det gällde ett borgerligt statsråd.
Juholts och socialdemokratins stora dilemma är att Fredrik Reinfeldt skulle kunna bära skärp gjort av skinn från utrotningshotade djur tillverkat av fas 3:are – och alla skulle bara hylla honom för arbetslinjen.
