”Återhållsamma” löneökningar är fel sätt att värna om jobben i en lågkonjunktur. I sitt remissvar om långtidsutredningen pekar LO på bättre metoder, bland dem permitteringslön.

Den statliga långtidsutredningen, som presenterades i våras, försöker ta ett brett grepp på Sveriges utveckling framöver, från utbildning och löner till a-kassa och sjukförsäkring.

Ändå är synsättet alltför snävt nationalekonomiskt, anser LO i sitt yttrande, som sammanfattar var LO står i en rad aktuella frågor.

Främst bland dessa står lönebildningen. I stora stycken finns faktiskt en samsyn: Precis som LO anser utredarna att löneutrymmet bestäms av den underliggande, långsiktiga produktiviteten och av Riksbankens inflationsmål. Den konkurrensutsatta delen av ekonomin ska vara löneledande, och det är nödvändigt att lönebildningen samordnas över hela arbetsmarknaden.

Men till skillnad från långtidsutredningen argumenterar LO för att även löneökningstakten i Sveriges konkurrentländer i Europa ska tas med i beräkningen när utrymmet för höjda löner i Sverige räknas fram (alltså vid sidan av produktivitet och inflation).

Och LO ogillar rekommendationen om särskilt ”återhållsamma” löneökningar när arbetslösheten ökar i samband med lågkonjunktur. Att hålla nere lönerna är rätt medicin bara om lågkonjunkturen beror på en lönekostnadskris – då kan låga löneökningar återställa de svenska företagens konkurrenskraft.

När konjunkturnedgången beror på låg efterfrågan, som den djupa svackan 2009, är medicinen tvärtom skadlig. Att hålla nere lönerna stryper bara efterfrågan och förvärrar konjunkturnedgången. Det är i stället viktigt att allt löneutrymme tas ut, så att konsumtionen hålls uppe, enligt LO.

För de företag som har brist på pengar skulle förstås sänkta lönekostnader kunna underlätta. Men då är det bättre att förkorta arbetsveckan genom avtal, anser LO. Staten, vars utgifter för a-kassa minskar om folk inte sägs upp från sina jobb, skulle kunna skjuta till pengar för ett system med permitteringslöner, föreslår LO.

Att lägre ingångslöner för unga och oerfarna skulle minska arbetslösheten är en tanke som upprepas ungefär lika ofta av Urban Bäckström som Maud Olofsson. Långtidsutredningen håller med dem, LO säger emot. Det är fel att låta lönebildningen lösa problem som hör hemma i utbildningssystemet och i arbetsmarknadspolitiken, anser LO.

Som komplement till dagens regler om turordning när anställda sägs upp på grund av arbetsbrist föreslår långtidsutredningen ett system med uppsägningsavgifter, som är oberoende av om den anställde är tillsvidareanställd eller visstidsanställd. De arbetsgivare som säger upp många skulle då få betala för det. LO är skeptiskt men gillar ett av utredningens alternativa, mindre genomgripande reformförslag om ekonomiska styrmedel som hindrar upprepade visstidsanställningar.

I fråga om a-kassan vill LO se bättre villkor och lika lång ersättningsperiod för deltidsarbetslösa som för heltidsarbetslösa.

Långtidsutredningens analys av sjukförsäkringen får svidande kritik av LO. Utredarna verkar inte känna till den samhällsvetenskapliga forskning som visat att slimmade organisationer i den offentliga sektorn och ökad arbetsbelastning i kombination med ett kraschat rehabiliteringssystem låg bakom mycket av den ökade sjukfrånvaron under 1990-talet och början av 2000-talet

Men LO anser att utredarnas tankar på att ge arbetsgivarna större ekonomiskt ansvar för sjuka anställda är intressant och förtjänar att utredas närmare. Ekonomiska sanktioner kan också vara effektivt mot arbetsgivare som inte erbjuder sjuka anställda rehabilitering och omplacering.