IF Metall vill lyfta fram att stödet för det nya industriavtalet var mycket stort på avtalsrådet i slutet av förra veckan. Och att invändningarna mot avtalet hade ett begränsat stöd.

Bakgrunden är att LO-Tidningen skrivit om den kritik mot förslaget till nytt industriavtal som Jan-Olov Carlsson, klubbordförande på Volvo lastvagnar i Umeå, förde fram på avtalsrådet. Det upprör ledningen för IF Metall. Pressekretare Lars Ankarfjäll säger att irritationen mot LO-tidningen har gått över en gräns.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä vill inte föra fram sina argument för industriavtalet, och han vill inte heller bemöta Jan-Olov Carlsson som spaltade upp sin kritik i flera punkter. I stället säger han:

– Du kan citera mig på det här. Jag känner inget förtroende för LO-Tidningen. Därför vill jag inte ge dig några kommentarer nu.

IF Metalls avtalssekreterare reagerar på att LO-Tidningen beskriver avtalsrådet som oenigt. Han vill peka på att stödet för det nya industriavtalet var mycket stort och att det vid omröstningen bara var ett fåtal som invände mot det.

– Det är sällan som avtalsrådet varit så enigt. Det är missvisande att skriva om oenighet, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Jan-Olov Carlsson, som alltså är kritisk till det nya industriavtalet, beskriver stämningen som god under debatten. Även han säger att det bara var ett fåtal som stödde hans förslag att säga nej till det nya industriavtalet, vilket LO-Tidningen också skrev i fredags.

Samma bild ger andra som LO-Tidningen pratat med. Mikael Sällström, ordförande för Volvo i Göteborg, beskriver diskussionen som lugn och sansad och utan någon större dramatik:

– De flesta inser att industriavtalet är av godo. Jan-Olov Carlsson har rätt att ha sin uppfattning, men jag begriper inte hans kritik. Och den är lite konstig. Om han är för 95 procent av texten, hur kan han rösta emot förslaget?! säger han.

Camilla Wedin från IF Metallavdelningen i Nybro sitter också i avtalsrådet, och hon stöder det nya industriavtalet för att det skapar ordning på förhandlingarna och lönebildningen och för att industrin ska sätta lönemärke för hela arbetsmarknaden.

– Jan-Olov Carlssons argument håller inte. Han säger ju att avtalet betyder att vi går armkrok med arbetsgivarna, men vi skriver alltid avtal med arbetsgivarna – och det betyder inte att vi går armkrok. Industriavtalet bäddar för ordning och reda i avtalsförhandlingarna, säger hon.

Även om stödet var stort och starkt för industriavtalet fanns det ett visst ifrågasättande på avtalsrådet. Jonas Åkesson från ABB i Västerås säger:

– Man blir aldrig 100-procentigt nöjd. Det nya industriavtalet innehåller både bra och dåliga delar. Jag förstår att en del säger ja och andra nej till detta.