Krisen har sargat den europeiska arbetsmarknaden. Klyftorna vidgas mellan EU-länder. Vissa ser ut att kunna återhämta sig någorlunda snabbt medan andra har några riktigt tunga år framför sig. Det är så situationen ser ut då Europafacket inleder sin kongress i Aten nästa vecka, mellan två grekiska generalstrejker.

Det är upplagt för trubbel.

Till och med under normala tider, då ekonomin lunkar på, har Europafacket haft svårt att ena sig om hur det vill agera på EU-nivå.

Särskilt konstigt är det inte.

Att hitta gemensamma lösningar som passar fack från Nord- och Sydeuropa, som jämkar ihop liberaler med mörkröda fackföreningar är inte lätt. Att sy ihop lösningar som både industrin och den offentliga sektorn jublar över kräver också ett idogt pusslande.

Om dessutom en djup ekonomisk kris inträffar underlättas inte samarbetet. Det är som sagt upplagt för trubbel.

Trots det talar mycket för att det kan bli en tämligen lugn kongress nästa vecka i Aten.

John Monks, Europafackets avgående generalsekreterare, har redan innan försökt att kyla ned den glöd som pyr.

I stället för att reda ut olikheterna har han fokuserat på de gemensamma intressena.

Ett sådant är att förmå EU:s politiker att försöka ta sig ur krisen genom ekonomiska stimulanser i stället för tajta sparpaket som slår hårt mot löntagarna. Ett annat är att strida mot EU-förslag om ekonomisk samordning, eller diskutera hur en internationell skatt på finansiella transaktioner, Tobinskatt, ska kunna genomföras.

I en tid när medlemstalen rasat är också frågor om organisering av stort intresse för många fackliga organisationer.

Ju mer kongressen kommer att handla om dessa frågor desto mindre blir risken för konflikter.

För i vassen lurar nämligen några riktigt svåra frågor.

Den mest riskabla är troligen den om minimilönen.

De tyska facken har drabbats av stora medlemsras och därmed tappat makt. Under en tioårsperiod har de tyska löntagarna till och med drabbats av reallönesänkningar. För att försvara lönenivåerna har tyskarna därför sett ett växande behov av att Europafacket tar upp frågan om en minimilön, och de har stöd från andra länder.

De nordiska länderna agerar dock kraftfullt emot.

– Den viktigaste frågan för oss är att vi får bort allt som handlar om lagstadgade minimilöner från dagordningen, säger Lise-Lotte Lenberg, chef för LO:s internationella enhet.

Även TCO och Saco ser detta som en viktig fråga.

Det beror på att varje sådan skrivelse riskerar att skjuta den svenska modellen i sank. I Sverige finns ingen omfattande lagstiftning kring löner och avtal – staten har överlåtit till parterna att göra upp om hur arbetsmarknaden ska utformas.

När Europafacket skickade ut sin kongressrapport följde det med en kompletterande rapport som handlar mycket om just minimilöner. Men efter starka reaktioner beslutade sig Europafacket den 28 april för att lyfta bort rapporten från kongressen. I stället har skriften presenterats som ett diskussionsunderlag, vilket i praktiken är en degradering.

Frågan om lagstadgade minimilöner är dock långt ifrån död. När kongressen är över och facket, förmodligen, har visat upp sin eniga sida ska frågan upp i höst igen. Då ska diskussionerna ske i mer slutna rum på ett så kallat vintermöte.

Svenska LO bevakar kritiskt två andra frågor som kan ha effekt på den svenska lönebildningen. Dessa är förslag om harmonisering av skattesystemen inom EU, samt förändringar av socialförsäkringssystemen.

De kommande åren hoppas LO att Europafacket ska stärka det fackliga inflytandet på arbetsplatserna.

– I dag är det, enligt EU, bara fackliga företrädare på företag med fler än 50 anställda som har rätt till information, samråd och förhandling med företaget. Vi har precis enats om starkare skrivningar inom Europafacket för att hårdare driva ett större inflytande, säger Lise-Lotte Lenberg.

De svenska centralorganisationerna som åker till Aten har en samsyn kring de flesta frågor som ska tas upp på kongressen.

TCO har jobbat mycket med att få igenom starkare skrivningar om att Europafacket ska satsa på att rekrytera välutbildade. Det handlar bland annat om att skapa forum där fack från olika länder kan utbyta erfarenheter.

Sacos internationella chef Åke Zettermark tror att frågan om hur facket ska bemöta de reformkrav som EU ställer mot flera länder kommer att spänna som ett paraply över hela kongressen.

– Men det är ett dilemma. Det finns flera ganska militanta krav från fack i länder med dålig ekonomi.

– Från svenskt fackligt håll tycker vi att det kan vara väl generöst med ett grekiskt pensionssystem där 45-åriga poliser pensioneras. Samtidigt finns det berättigad kritik mot EU:s sparkrav. Men vi får väl uppträda enigt, säger Åke Zettermark.