Ny lag kan ge EU makt över lönerna

EU-kommissionen vill skaffa sig makten att styra över den ekonomiska utvecklingen i medlems­länderna. Men facket vänder sig mot att de nya lagarna kan ge EU rätt att lägga sig i löner och löneförhandlingar.

Frågan om EU, medlemsländerna och de ekonomiska reglerna valsar just nu runt mellan de olika instanserna i Bryssel och Strasbourg. Under långdragna förhandlingar ändras innehållet i de lagförslag som förväntas klubbas i juni.

Men när väl beslutet är fattat avgör styrkeförehållandena mellan olika länder och politiska partier vilken överstatlig styrning som blir verklighet. Och redan nu tvistar experter och politiker om hur de olika skrivningarna ska tolkas.

– Förslaget öppnar för att kommissionen ska kunna utfärda rekommendationer när det gäller löner och lönenivåer, och även formerna för lönebildning. Det innebär att kommissionen kan uppdra åt den svenska regeringen att sänka den allmänna lönenivån i landet – eller se till att LO sänker sina lönekrav, hävdar Claes-Mikael Jonsson, jurist hos LO.

– Dessutom skulle kommissionen kunna begära att LO-samordningen eller de centrala löneförhandlingarna upphör, fortsätter han.

Det handlar om EU-kommissionens sex lagförslag för ekonomisk styrning. Förslagen lades fram i slutet av september förra året. De täcker in tre stora områden: ett ekonomiskt ramverk för EU-länderna, bevakning av makroekonomiska obalanser samt regler för budgetsamordning.

1. Med det ekonomiska ramverket vill EU-kommissionen i lag bestämma att ländernas finanspolitik ska vara försiktig och motverka överdrivna budgetunderskott. Förslaget är att budgetunderskottet maximalt får vara 3 procent och att statsskulden högst får vara 60 procent av ett lands bruttonationalprodukt.

2. När det gäller bevakning av de makroekonomiska obalanserna kan det handla om att kommissionen ger rekommendationer om lönebildning i ett enskilt land.

Det handlar också om att ha särskild koll på lönerna i offentlig sektor och se till att de inte blir för höga, eftersom kommissionen anser att de har en signaleffekt för hela arbetsmarknaden.

3. Den tredje delen handlar om att budgetarbetet i länderna måste vara mer öppet, så att inget land kan dölja problem.

Kommissionen vill också ha en starkare ställning när det gäller att döma ut böter för euroländer som bryter mot förslag till åtgärder. Tanken är att det ska krävas en kvalificerad majoritet i parlamentet för att stoppa ett förslag om straff – vilket betyder att kommissionen bara behöver stöd av runt en tredjedel för att få igenom sin vilja.

Det hela är mycket komplicerat. De sex lagförslagen är långa och omfattande och de ändras under arbetets gång. Nyligen har ekonomiska utskottet i EU-parlamentet ställt sig bakom sin variant. I utskottet diskuterades frågan i 100 timmar. 2 000 ändringsförslag behandlades. Beslutsprocessen tog 5 timmar och för att bli klar krävdes 750 beslut och slag med ordförandeklubban.

Bland ändringsförslagen finns flera som stärker den nationella lönebildningen och vänder sig mot att EU ska kunna påverka lönerna i ett enskilt land.

– Min uppfattning är att fri lönebildning är den bästa modellen och min upplevelse nu är att vi klarat det mesta med våra ändringsförslag, säger Olle Ludvigsson, som är socialdemokratisk EU-parlamentariker i det ekonomiska utskottet.

Han vågar dock inte säga säkert att kommissionen inte kommer att kunna lägga sig i lönebildningen i Sverige. Det beror på hur det slutgiltiga beslutet ser ut och hur den svenska regeringen agerar. Dessutom konstaterar han att det inte går att säga vad som händer i framtiden. Om ett land i ekonomisk obalans måste låna pengar kanske långivaren ställer krav på förändringar av löner och annat, enligt Olle Ludvigsson.

– Jag kan inte säga att det med lagförslagens nuvarande utformning är omöjligt för kommissionen att kräva förändringar av lönekrav eller lönenivåer. Nu handlar det om att kämpa på så att försvaret av lönebildningen håller, säger han.

Rickard Ydrenäs är politisk sakkunnig hos den folkpartistiska EU-parlamentarikern Olle Schmidt, som verkat för att skydda kollektivavtalen och den svenska partsmodellen.

Rickard Ydrenäs tycker också att det är svårt att säga om kommissionen på något vis kommer att kunna lägga sig i löneutvecklingen i medlemsländerna.

– Det har aldrig handlat om EU skulle diktera villkoren  för lönebildningen eftersom det inte är i enlighet med EU:s  grundfördrag, säger han. Det är alltid en politisk bedömning. Reglerna är riktade mot Sydeuropa, där lönerna i offentlig sektor har ökat mycket. Poängen är att löneutvecklingen ska gå i takt med tillväxten.

Han tänker sig att kommissionen ska kunna granska ett land och då jämföra löneutvecklingen med tillväxten. Om kommissionen kommer fram till att det är problem med lönebildningen kan kommissionen ge rekommendationer till finansministrarna i rådet. Vilka åtgärder som ska vidtas beslutas av regeringen i landet som granskats, enligt Rickard Ydrenäs.

LO:s Claes-Mikael Jonsson tycker inte det ekonomiska utskottets förändringar av lagtexterna är tillräckliga. Han vill se enkla och kristallklara skrivningar som skyddar avtalsmodellen och lönebildningen i Sverige. Han tycker fortfarande att lagförslaget är tvetydigt.

– Tolkningsutrymmet är stort. Vi får inte underskatta de federala krafterna som vill integrera EU-ländernas ekonomier och de kommer använda de verktyg som finns på ett hårt och brutalt sätt, säger LO-juristen.

Arbetsrättsprofessorn Birgitta Nyström har ännu inte satt sig in ordentligt i de sex lagförslagen. Hon konstaterar dock att det är första gången som EU-kommissionen på ett tydligt vis vill styra över utvecklingen i de olika EU-länderna.

– När beslutet om lagarna är fattat kommer reglerna inte att vara tydliga. Tolkningen i enskilda fall kommer att bero på styrkeförhållanden mellan de inblandade länderna, säger hon.

– Och beslutet kommer att vara mer ett politiskt än ett juridiskt ställningstagande.

Ladda ner artikeln som tidningsuppslag med grafik.